Kristallbarnen gör entré

Om man är bekant med Henrika Anderssons tidigare alster Emma Gloria och de levande varslarna (2006) kan man finna sig själv nicka igenkännande då man läst ett tiotal sidor ur den nyutkomna boken En skärva av själen. Även om den förstnämnda vänder sig till en lite yngre publik innehåller båda böckerna inslag av fantasyelement trots att de i grunden är realistiska skildringar av barns och ungdomars liv.

Flytt till Frankrike

I En skärva av själen har femtonåriga Muriel Blanc flyttat till Frankrike med sin familj för att hennes svårt sjuka bror Ben ska få bästa möjliga vård. Ingen vet vad som är fel, men Muriel har insett att om hon är nära sin bror kan hon utöva helande krafter som kan hjälpa honom. Hennes föräldrar förstår henne inte och låter henne inte ta hand om Ben i den utsträckning hon vill.

Tillvaron tar sin vändning då Muriel förälskar sig i den mörka, mystiska Luc som bor ensam i nerbrunnet hus i skogen. Tillsammans med honom blir hon en annan, men det visar sig snart att hon gett sig ut på djupt vatten.

Nyanserad skildring

Andersson bjuder i sin nya roman på en mångfacetterad skildring med många nyanser vad gäller såväl karaktärer som händelseförlopp. Historien utspelas ur Muriels perspektiv och är skriven i jagform. Genom henne får läsaren ta del av omgivningen som hon upplever den. Ofta riktar hon sig till sin bror och tilltalar honom direkt i sina funderingar; brodern är den viktigaste i hennes liv och hans tillfrisknande betyder allt.

När hon träffar Luc träder hennes tonårsjag fram – smink och kläder blir viktiga samtidigt som hon blir tvungen att använda sin fantasiförmåga för att hålla Luc hemlig för familjen, något hon instinktivt känner att hon måste. På grund av broderns sjukdom kommer Muriel ofta i andra hand, vilket hon försöker acceptera samtidigt som hon ofta känner sig ensam. I periferin finns mormodern i hemlandet samt den excentriske privatläraren Duvent som Muriel snart vinner förtroende för.

Allvar och humor

I boken behandlas ett allvarligt tema i och med Bens svåra sjukdom, men texten är lättläst och meningarna korta. Muriels privatlektioner med Duvent får ofta en humoristisk ton i och med tonåringens och professorns olikheter – Muriel tycker till exempel att man gott kan avsluta brev med orden "puss och kram", medan Duvent är av den bestämda åsikten att brev alltid avslutas med frasen "mottag mina distingerade känslor".

Samförståndet dem emellan växer efter hand, och Muriel söker så småningom svar på svåra existentiella frågor som blir allt fler ju mer hon umgås med Luc. Andersson balanserar inslagen av realism och mystik på ett förtjänstfullt sätt vilket bildar en trovärdig och djupsinnig helhet.

Detta var första boken i serien Kristallbarnen. Fortsättningen ska bli spännande att följa.