Varken son eller far

Bok: Son och far - Historien om ett brott
Författare: Jörn Donner.
Förlag: Schildts & Söderströms (2014), 287 sidor.

David Anders är konsult och ensamvarg, en man som är sig själv nog, som det heter. Efter en bitter skilsmässa har han kapat banden inte bara till ex-frun, utan också till barnen. Han har valt friheten, och såsom denna definierats i Donners universum betyder det också att han valt ensamheten.

Hans son Erik, en lite vilsen journalist, får plötsligt för sig att han vill lära känna fadern, eller åtminstone ta reda på var han bor. Han lyckas också så småningom, bara för att märka att fadern inte har något större intresse för att återknyta kontakten.
Också om förhållandet mellan sonen Erik och fadern David är en viktig relation i sammanhanget, är det ändå David som är romanens ohotade härskare och absoluta centrum. Förutom Erik figurerar också dennes farfar, Simon, i periferin. David är den enas far och den andras son. Framför allt är han ändå helt och hållet sin egen.

Frihet och fångenskap

Son och far bär undertiteln "historien om ett brott", och det här brottet inträffar också när David helt utan förvarning blir skjuten, på en utflykt i gröngräset med älskarinnan Maria. Han överlever, men får finna sig i en lång rehabilitering och ett fortsatt liv i rullstol. Ingen gärningsman hittas och polisen misstänker yrkesmördare, kopplade till Davids aktiviteter i Mellanöstern.

Tro ändå inte att det här är någon deckare. Att lösa brottet verkar i själva verket inte vara så viktigt för någon – inte för polisen, inte för David Anders och inte för Jörn Donner. I stället blir Davids rehabilitering, eller snarare hans kamp med att komma till rätta med sin situation, det som driver romanen framåt.
Frågan om frihet, som Donner ständigt återkommer till, är naturligtvis central för en person som liksom David Anders byggt sitt liv och sin identitet på just sin personliga frihet. Nu är friheten minst sagt inskränkt, då han behöver assistans för att klara av till och med de mest grundläggande kroppsliga funktionerna. Att bryta sig ur fångenskapen i sin kropp blir nu Davids livsinnehåll och uppdrag.

Kung David

Donner berättar sin historia sparsamt, närmast lakoniskt. Trots att såväl berättarperspektiv som berättargrepp växlar är det här egentligen en roman som helt och hållet rör sig i Davids universum. Bäst fungerar berättandet när det handlar om Davids rehabilitering, till stora delar skriven som en slags intellektualiserad dagboksanteckning. Mindre bra fungerar början och slutet, då perspektivet är sonen Eriks. Han blir aldrig annat än en schablon, och detsamma kan egentligen sägas om alla karaktärer utom David själv. David – observera att det är ett kunganamn – sitter i sin rullstol och den övriga världen finns till bara som en spegling av hans ego.

Manligt ego är över huvud taget ett begrepp som känns relevant i sammanhanget. Kvinnor existerar knappt i berättelsen – eller jo de finns där, men inte som människor, utan som potentiella eller realiserade samlag. I boken hittas en enda kvinna – Davids sekreterare – som inte har ett sexuellt förhållande med någon av männen Anders, och det här uppfattas som så spektakulärt att det nästan är det enda som nämns om henne. Däremot är det helt självklart att en sexuell relation inleds mellan den rullstolsbundne David och hans personliga assistent, som han kallar Lotta. Vad hon egentligen heter får vi inte veta, men så är hon också ointressant som människa, hon existerar bara i förhållande till David.

Lika förbluffande är också Eriks förhållande till sin tvillingsyster. I bokens inledning sägs att de står varandra nära, men när det framkommer att deras förhållande är sexuellt, blir inte ens det annat än ett lakoniskt konstaterande. I Son och far tycks samlaget vara den enda möjliga umgängesformen mellan personer av olika kön.

Splittrad helhet

David är med andra ord en regelrätt dinosaurie, en representant för en svunnen tid då mannen var fri och stark, ett föremål för kvinnans beundran. Mot den bakgrunden blir Davids kamp med sin förlorade frihet bokens intressantaste aspekt. Kan en sådan kamp vinnas – finns det ännu plats i världen för självtillräckliga män av Davids typ?

Romanen kan kännas ganska splittrad, då en hel del sidospår tas upp bara för att sedan försvinna. Diskussionen om Mellanöstern är ett sådant, farfadern Simons krigserfarenheter ett annat. Till slut blir också sonen Eriks försök att lösa gåtan kring mordförsöket på David ett spår som upplöses, rinner ut i sanden.

Kanske relationen mellan son och far, i det här fallet Erik och David, ändå erbjuder någon form av avslutning. Eller så inte, för trots en trevande försoning förblir nog David det han alltid varit. Han är varken son eller far, han är envåldshärskare i sitt eget sönderfallande rike.