Konst om vardagen och samtiden

Jämsén & Konttinen

Tid: 15.7-15.8, tis-fre kl. 14-18.
Plats: Kronomagasinet, Ekenäs, Ystadsgatan 0.

Det autonoma kulturcentret, med skejtramper och replokaler, har fyllts med konst för tredje sommaren i rad. Nu visas två installationer av Jan Jämsén (också känd som Katla, grundaren av Finntroll) och 175 tavlor av Timo Konttinen.

Trots den stora kontrasten i antalet verk konstnärerna emellan finns det flera gemensamma nämnare. Det gäller både innehåll och bakgrund, som att båda har studerat bildkonst vid Svenska yrkeshögskolan i Nykarleby.

Ett verk om dagen

Kvantiteten har hos Konttinen ett egenvärde som både koncept och process.
Han brukade måla stort, riktigt stort helt fysiskt. Hade han varit en rik ensamvarg hade han fortsatt söka sitt eget uttryck på upp till fem gånger tolv meter stora verk. Med fru och tre barn, jobb och utrymmesbrist kände han att konstvisionen inte gick att förverkliga.
Så han slutade måla eftersom han “inte ens hade tid att tänka på stora konstverk”.

– Lyckligtvis gnällde min fru tillräckligt om att jag i varje fall skulle kunna göra mindre verk, säger Konttinen som i dag är glad att han lät sig övertalas våren 2013.

Han började då projektet 365. Han skulle göra ett verk om dagen, hur litet, dåligt eller slarvigt det än skulle bli. Efter 365 dagar fortsatte han och på den vägen är det.

Från en minut till fem timmar

Konttinen representerar konstskapande som en del av livet i en livsstil som inte är den typiska yrkeskonstnärens.

– Ibland är jag trött efter jobbet och gör ett verk på en minut. Då är det som dagens värld. En annan gång ägnar jag fem timmar åt ett verk och det finns mycket tanke bakom, säger Konttinen.

Av 175 verk fastnar jag speciellt för en liten målning på en flicka som framträder med starkt uttryck ur några enkla svarta och röda penseldrag. Intressant nog har flera andra också funnit tycke för just detta verk, som hör till de snabbaste han gjort.
Verkens namn ger en vink om bredden, till exempel: Livets Nektarin, Nypotatis, Jeppis Pride och Don´t fuck with the big fat panda!.
Färgskalorna är slängda och brända. Det är – på gott och ont – spretigt så det förslår, med en attityd som leder tankarna till den typ av musik som brukar spelas i Kronomagasinets replokaler (båda konstnärerna har bakgrund inom alternativmusik).

Det sjuka som finns att se

Ett konstverk om dagen ger en dagbokskänsla som passar utställningens tema om omgivning och hur vi förhåller oss till världen omkring oss.
I viss utsträckning väljer vi vad vi tar emot. Annat matas vi med. Jämséns två installationer tar fasta på bägge aspekter.
Huvudet på bricka följer med tv-rutans klipp med miljöförstörelse, ondska, bilder av krig som övergår i myrkrig. Här finns också inslag som i sammanhanget blir så absurda; program där man tävlar om pengar, en supertränad biceps, en storbröstad bikinibrud.

– Hela mitt liv har jag älskat skräckfilmer, men haft svårt med verklighet och våld. Här finns delar av det värsta jag har hittat på de vanligaste kanalerna, som Youtube, säger Jämsén och understryker att han medvetet lämnat bort det allra brutalaste.

– Är det så här vi ska ha det? Är det sådant här vi ska se på? Är det väsentligt att se hur det ser ut att blåsa skallen av en människa?

Älgskallar och dov bas

På scenen finns hans andra installation. Bakom det svarta draperiet får man slå sig ned på en stubbe. Upplevelsen kan säkert vara otäck för någon, fullständigt meditativ och djupt andlig för någon annan. Tre djurskallar snurrar, de dova organiska basljuden ger också känsla av cirkulation; en association till det eviga kretsloppet.
Det tekniska lämnar inget att önska.

– Det är första gången som jag är helt nöjd med en installation, säger Jämsén.

– Förut var jag den mer samhällskritiska och provocerande av oss. Nu är det tvärtom, säger Konttinen.