Inledningskonserten i Ingå kyrka tilltalade recensenten. Foto: Monica Henriksson

God festivalöppning i Ingå

Sköna klanger inledde festivalen Musik vid havet i Ingå. Den visade att festivalen alltjämt lever upp till sitt rykte.

Musik vid havet, inledningskonsert
Medverkande: Jubilatekören, dirigent: Edward Ananian-Cooper, Tuuli Lindeberg, sopran, Ingå-Ensemble, Kiril Kozlovsky, piano, Niels Burgmann, orgel

Tid: Fredag 13 juni klockan 19.
Plats: Ingå kyrka.

Den tjugosjätte musikfestivalen körde i gång på fredagskvällen i Ingås vackra kyrka. Av kärlek till musiken var temat för konserten, där sju franska kompositörer hade getts utrymme. Jubilatekören inledde stiligt med en renässansmotett Ave Maria av Josquin Desprez. Dirigent för kören är den australienska Edward Ananian-Cooper, en man med många strängar på sin lyra inom körmusiken både i Finland och utomlands.

I Gabriel Faurés vackra Cantigue de Jean Racine fungerade Ingå-Ensemblens innerliga samspel väl som ackompanjemang till Jubilatekörens varma körklang. I Ingå-Emsemble spelar festivalens konstnärliga ledare Nonna Knuuttila violin, Maija Linkola violin, Anna Rajamäki altviolin och Tomas Nunez-Garces cello.

Kvinnas lidande

Tuuli Lindeberg har gjort karriär som solist inom främst barockens och 1900-2000- talets musik. På fredagen fick den talrika publiken njuta av hennes lyriska och varma röstbehandling bland annat i Ernest Chaussons Les papillons, där även pianisten Kiril Kozlovsky lät fingrarna flyga fram över tangenterna som fjärilsvingar.

I Chanson Perpetuelle op37 för sopran, stråkkvartett och piano beslöt jag mig för att koppla på mitt associativa lyssnande, eftersom franska språket för mig är ett vackert, sensuellt klingande språk, som jag tyvärr inte förstår. Den innerliga musiken skapade för min inre syn en kärleksfilm där lycka, förvandlades till spänning, för att så småningom övergå i olycklig kärlek och ensamhet.

Då jag senare sitter vid min dator och kollar upp musikfakta, kan jag läsa att Chaussons op 37 är komponerad till en dikt av Charles Cros, som beskriver en övergiven kvinnas lidande! I den franska chansonen visade Lindeberg upp sitt stora röstomfång. Hon har en hög vackert drillande sopranröst, men också en djupt välklingande stämma. Hennes framgång som solist förstår jag väl, den bygger bland annat på hennes uttrycksfulla och varma röst.

Gåshud

Kompositörerna Claude Debussy och Charles Gounod hade också sin givna plats i konserten. I den senares två verk, som sjöngs från läktaren fungerade Niels Burgmann som ackompanjatör på orgel. I Olivier Messiaens krävande körverk O sacrum Convinium visade Jubilatekören att den är verkligt bra kammarkör. Sången fick mig att njuta så att gåshuden kröp fram. Det här efter en aning trevande start i Messiaens krävande impressionistiska klangvärld där det meditativa pianissimot också gav utrymme för ett växande crescendo och satte de höga sopranerna på prov.

Tuuli Lindeberg avslutade konserten med två sånger av Camille Saint-Saens och Jubilate satte punkt med Saint-Saens vackra Ave Verum. Fredagskvällens finstämda konsert ur den franska musikens källa visade än en gång att Ingå skall man räkna med i festivalsammanhang.