Ett mångsidigt skrivande liv

Förklädd och naken. Självporträtt. Själsfränder. Skrift.

Birgitta Boucht

Förlag: Schildts och Söderströms 2014. 296 sidor. 

Birgitta Boucht har varit med om mycket. Hon har nästan blivit krossad av en tv-apparat på Mechelingatan i Helsingfors. Hon har gått till fots från Köpenhamn till Paris. Hon har sommarjobbat på Västra Nyland 1958 och blivit tillrättavisad av chefredaktören Frank Jernström: "det heter inte karta när man skriver om båtar, det heter SJÖKORT".

Framför allt har hon ändå varit en aktiv skribent som sedan sjuttiotalet varit en del av det finlandssvenska samhälls- och kultursamtalet. Det här är förstås också sommarjobbet på Västra Nyland är ett tidigt exempel på.

Blandad resumé

Bouchts författarskap inleddes 1975 med Denna värld är vår (tillsammans med Carita Nyström), en introduktion till kvinnorörelsen som kom att bli mycket viktig för sjuttiotalsfeminismen. Därefter har det blivit ett tjugotal titlar till i de mest varierande genrer. Det har varit samhällsdebatt, poesi, romaner, en skrivhandbok, hörspel, och brevböcker. Därtill är Boucht en av pionjärerna för lättläst litteratur i Finland och ett antal LL-böcker ryms också på listan.

Dessutom har Boucht verkat som frilansjournalist, skrivarkursledare, chefredaktör för Astra Nova och Fredsposten, samt arbetat med bokutgivning, vuxenutbildning och en massa annat.

Med en så blandad resumé är det klart att varje försök till summering av livsverket kommer att präglas av samma eklekticism. Förklädd och naken blir också en bok där alla dessa stilar och genrer samsas om utrymmet – med varierande framgång.

Tro på människan

I Förklädd och naken gör Boucht ett tappert försök att överblicka åtminstone något av det hon upplevt. Hon tar med läsaren på en resa till olika tider och platser i sitt liv som varit betydelsefulla på ett eller annat sätt. Och hon får en alltid att känna sig som en välkommen medresenär. Hennes tonfall är genomgående öppet och inkluderande – sårbart utan att be om ursäkt.

Bouchts verksamhet som feminist, marxist och pacifist har under åren lett till många debatter och konflikter. Dessa nämner Boucht också ofta i förbifarten, men mycket hellre berättar hon om alla de vänner hon fått och den samhörighet hon känt i de sammanhang hon ingått i. Hon verkar drivas av en ständig nyfikenhet inför livet och en gränslös tro på människan i allt hon företar sig.

Barnslig och sofistikerad

Som tidsdokument är boken också givande. Ofta förbluffas man av den barnsliga självklarhet med vilken man satte i väg för att förbättra världen på sjuttiotalet. Man läste dikter för jämställdhet, man vandrade genom Europa i protest mot kärnkraft och skrev insändare mot kärnvapen som man riktade direkt till stormaktsledare. I dag är väl den vanliga reaktionen inför ett sådant naivt engagemang närmast ett lite hånfullt småleende. Vad hände med världens oskuld? undrar man lite dystert.

Birgitta Boucht har ändå inte låtit sig nedslås av vänsterrörelsens, fredsrörelsens eller kvinnosakens törnbeströdda väg. I Förklädd och naken finns ingen cynism och ingen bitterhet. I stället kan man gärna skriva under Tuva Korsströms omdöme om att "Bouchts styrka är att hon vågar vara barnslig och sofistikerad på samma gång".

Starkt om barndomen

Allra starkast är ändå de delar i boken som behandlar Bouchts barndom och familjerelationer. Mysteriet med den frånvarande systern laddar barndomsminnena med en speciell stämning. Om familjen, särskilt föräldrarna och deras inre relation hade man gärna läst mera, också om det skulle ha betytt en ännu starkare förskjutning mot det fiktiva. Hur tänkte de till exempel när de gick ut och festade under kriget och bäddade ner sin treåriga dotter i badkaret med tanke på bombanfall?

Att de partier av boken som fokuserar på familjen fungerar bäst förklaras också av att de sammanhängande på ett helt annat sätt än delarna om engagemanget i freds- och kvinnorörelsen. I dessa blir splittringen med inklippta dikter och debattartiklar ibland så stor att man som läsare något tappar tråden.

En insändare eller novell som plockats fram från skrivbordslådan må vara hur bra som helst, men inklistrad utan sammanhang bryter den oundvikligen berättelsens flöde. Nivån på de här texterna är också varierande, och en del av dem hade med fördel kunnat sållas bort.

Fast å andra sidan: kanske just den här nyfikna eklekticismen, som tidigare antytts, är det som allra mest definierar Bouchts livsverk. Att den representeras också på metanivå är därmed inte bara naturligt, utan helt oundvikligt.