Tre aspekter av kärlek

Teemu Lehmusruusu - A Declaration of Love I II III
Plats: Galleri Zebra, Centralgatan 90, Karis.
Tid: 5.4–23.4.2014, ti-lö enligt bibliotekets öppettider.

Samarbete med folk utanför konstbranschen är en viktig del för Lehmusruusus arbete. Det kommer konkret till uttryck i första videoinstallationen som möter mig på Zebra.

En bonsai-mästare talar över en stillsam men rörlig bild av en kvinna som står i en trädgård fylld med de små träd som det är en konst att ta hand om. Just att värna om, skydda och ta ansvar för är den första aspekten av kärlek som behandlas i denna tredelade utställning.

Den är överlag estetiskt anspråkslös men tilltalande, och inlednings- och avslutningsvis harmonisk.

I det enkla rörliga bildspråket finns djup och i orden finns både budskap och angelägna frågor. Trädgårdsmästaren tar fasta på ansvar och tid.

Svårigheter som hör till temat kärlek är alltid närvarande, men på ett mer diskuterande än provocerande eller analyserande sätt.

Kärlekens plågor

Från urgamla lärdomar går utställningen vidare till en samtida plågokamp. En kvinna på ett övergivet sjukhusområde, rör sig, vrider sig eller dansar om man så vill se det, till synes improviserat och lidelsefullt.

Det är en känslomässig motstridighet som kommer till uttryck. Och den förstärks av flera olika kontraster. Här är regnvått bredvid kruttorrt. Här finns uppenbarligen någon form av lust, men den är så plågsam att den blandas ihop med avsky.

Längtan övergår i feberglöd tills allt som rör sig är bröstkorgen och allt som hörs är andningen.

Det hopplösa i kampen väcker frågan om smärtan kan vara romantisk i sig. Den finns i varje fall här och nu. Livet är smärta, som buddisterna säger.

Lehmusruusus installationer lyckas kritisera moderna romantiska ideal utan att hemfalla åt vare sig snusförnuftighet eller fördömande drag.

Väl genomtänkt

I den tredje delen ses en man göra yogaövningar, och en kvinnoröst har ordet (omvänd kontrast i jämförelse med första verket). Kärleken binds till frågan om lycka och begreppens inbördes relation nystas upp.

Konstverket undersöker olika former av beroende i kärlek och livet. Tyngdpunkten ligger enligt min upplevelse på det som sägs. Den rörliga bilden – som i plågokampen ensam sade allt – är främst en impulsgivare.

Det är i denna del som kärleksförklaringen - som utställningen ju utger sig vara - kulminerar.

Här återknyts skickligt till andningen på ett sätt som jag lämnar åt dig att ta reda på. För denna utställning rekommenderar jag varmt ett besök till. Ta dig en halvtimme och få mer än så i utbyte.