DIREKT FRÅN BB. Astrid Lindholm och Alva Wasström möts av publikjubel när de rullar ut från Ingå drive-in BB. Foto: Lena Selén

Full fart i flanellen i Degerby

Revygänget i Degerby slog till igen i fredags. För sextonde gången, med högaktuella, spirituella och tidvis nostalgiskt vemodiga texter. Och sång som lyfte taket.

Pärmbild

Fart i flanellen

Regi: Sven Sid.

På scenen: Anna Nyberg, Astrid Lindholm, Alva Wasström, Barbro Backman, Bengt Ståhlström, Eeva-Kaarina Ståhlström, Bengt-Olof Wikström, Janine Smeds, Jussi Mäkelä, Kaj Martin, Karl-Göran Karlsson, Magnus Ljungqvist, Malin Schönberg, Marianne Forsman, Mikael Schönberg, Saskia Albrecht, Sussi Portman-Sandström, Tanja Ljungqvist, Veera Wickström, Åke Lindfors.

Texter: Nästan hela gänget plus Jan Jungner.

Filminslag: Bengt-Olof Wikström.

Det är klart också en liten kommun som Ingå kan få invånarantalet att stiga till magiska 20 000. Bara det är fler som föder barn och folk slutar dö.

Med det här resonemanget hade revygänget alls ingen svårighet att få premiärpubliken med på noterna. I all synnerhet inte efter en öppningsscen som med önskvärd tydlighet visade att nyrekryteringen gett flera fina stämmor som tillägg till de redan etablerade krafterna.
Med duktiga musiker som Pekka Ristola vid pianot och Janne Luuppala vid basen var man på god väg att få taket på Furuborg att lyfta.


Ge aldrig upp

Något nytt, en hel del lånat och ett stänk av allvar ingår i revytraditionen. I Degerby har man för allvaret satsat på två teman i en eftertänksam och väl balanserad reportagestil.
Det första är Gustav Sundman på Gåsö och hans arkiv. Magnus Ljungqvist som Gustav själv berättar om sin kamp för miljön och mot kärnkraften.

– Ge aldrig upp, är Gustavs avskedsord till besökarna på Gåsö och de stämmer tydligen till eftertanke. Ännu under kaffepausen hördes mången i premiärpubliken fundera på vad de ska hinna uträtta för att hamna i hans arkiv.


Lyckliga Fortum

Vad kolkraftverket i Joddböle egentligen betytt för ett par generationer Ingåbor illustrerar Eeva-Kaarina Ståhlström och Jussi Mäkelä i kvällens andra nostalgitripp med hela ensemblen medverkande i Lyckliga Fortum, du finns inte mer...
Men för övrigt är det alltså full fart i flanellen hela vägen. Det märks att varenda en medverkande stortrivs. Det är inte så konstigt eftersom man i gott samarbete med regissören Sven Sid själv byggt upp varenda scen.
Det blev inte sämre av att premiärpubliken stampade och applåderade och skrek av förtjusning.


Underbara ungar

Det lyckade draget att satsa på fler födslar i ett mångspråkigt Ingå drive-in BB i båthallen i hamnen med bilköer på väg in och barnvagnar på väg ut är genialt. Det förhöjs ytterligare när barnvagnarna anländer med skönsjungande nyfödda Astrid Lindholm och Alva Wasström skramlande med sina skallror.

– Underbara ungar, var kommentaren på väg ut till kaffet. Och den gällde självklart förutom de två yngsta i barnvagnen också de något äldre men påfallande duktiga och dansanta sångarflickorna Saskia Albrecht, Anna Nyberg och Veera Wickström.
 

Viktigt uppdrag

De kommunala avbytarnas insättningar till förmån för ett växande invånarantal leder som väntat till de intressantaste förvecklingar. Den avbytare som möter en utsvulten hemmafru i Barbro Backmans som alltid utsökta tolkning har tydligen inte läst sin Kamasutra. Han får ge över till den privata sektorn.
Men annars går det tydligen bra. Särskilt som de nyblivna mammorna i pensionärsgenerationen förstår att utnyttja sina sociala förmåner.

Fiskens vändkrets

Men ett galopperande födelsetal i all ära det är turismen som står för makten, sekinerna och härligheten. Jussi Pajunen i Helsingfors är inte den enda som ser de internationella museernas möjligheter. Och Ingå som redan har goda erfarenheter av museer med rysk potential kan förstås inte motstå Guggenheim-museets locktoner där en viss Östersjöfisk visar sig vara involverad.
Hur det går?
Det måste upplevas! Skynda på, bara tolv föreställningar återstår till och med den 1 mars.
Den här revyn är Sven Sids tionde regiuppdrag i Degerby uf. En full tia till honom och hela ensemblen.

– Nu kan man gå hem på gott humör, var en av många positiva kommentarer efter den sista applåden.

Just det!