De många stilarnas storträff

Ekenäs konstförenings julutställning
Plats: Ekenäs bibliotek
Tid: 11.12-10.1, må-fr kl. 10-17, lö kl. 10-14.

Galleriets nyöppning är en lyckad historia, med en festlig vernissage och en jämn ström besökare i varje fall första dagen och fram för allt en utställning med något för var och en.

Tavlorna trängs trots att man tagit in några extra skärmar som får utgöra mellanväggar i mitten av rummet. Allting är ändå snarare mysigt än inklämt, och snarare variationsrikt än splittrigt.

En del konstnärers verk är utspridda och placerade där de passar in. Andra är upphängda som serier.
Blomster och frukter är som så ofta med konstföreningars utställningar en aning överrepresenterade bland motiven. Någon möda är ändå inte nödvändig för att vaska fram guldkorn.

De är tvärtom för många för att man skall kunna nämna dem alla (Ulla Weckström, Ole Hindrén, Henrita Sjöblom, och många fler). Utställningens omfattning är närapå dubbelt så stor som i fjol då man på grund av renoveringen fick söka sig till kulturhuset Karelia.

Givande sammankomst

Föreningens syfte är att fungera som en samlingspunkt för konstnärer och konstintresserade i Ekenäs. Utställningen är ett konkret exempel på hur konstnärer i olika åldrar, med varierande uttryck, tekniker och ambitionsnivå, möts.
De ungefär trettio konstnärerna som ställer ut använder sig av akvarell, olja, akryl och äggtempera.

Clas Gabrán (som var med och grundade föreningen då det begav sig) har med sinne för ljus och stämning använt sig av palettknivteknik.

Susanne Aminoffs porträttmålningar i olja, O.Lindh och E.Pöysti, visar en lika egen som modig stil, som passar med den vågade inramningen i ljust trä, vars mönster följer porträttdragen väl utan att stjäla uppmärksamhet.

Göran Nymans skickligt formade och genomtänka verk i trä sticker ut som de enda hantverken.

Fokus ligger överlag på teknik, ljus och känsla. En personlig favorit är Inga-Lill Brenners verk Stress som skickligt fångar rörelse och brådska, visar hur fenomenet är samhälleligt snarare än personligt.

För just mig är de mest harmoniska och inspirerande verken Eila Nikkaris små akvareller November och Solnedgång. Men det här är som sagt en mångsidig utställning med något för var och en. Ett besök kan lära en någonting nytt om egna smaken och tycket.