Tavlor för alla smaker

Bildkonstnärerna är flitiga i Hangö. Den här veckan öppnade föreningen Hangö bildkonstnärer sin traditionella årsutställning i stadshusgalleriet. Till den har drygt ett tjugotal konstnärer bidragit med ett eller flera verk. Många av dem har också tidigare medverkat i utställningar på samma plats, och stilen känns igen.
Sammanlagt finns det sextio verk på väggarna att studera. Det första helhetsintrycket är att det i år är förhållandevis små tavlor, med undantag av några större som fyller utrymmet. De stora och färgrika sticker förstås ut. Till dem hör Lars Augustsons Höstmoln över mörknande hav, där själva "ramen" är en integrerad del av konstverket.

Tavlor i centrum

Hangö konstnärerna visar inte heller i år någon större vilja att avvika från tankesättet att konst gör sig bäst i form av traditionella tavlor. Endast ett verk är någonting annat, en stenskulptur av Hannu Malinen.
Däremot visar tavlorna upp en stor variation när det gäller teknik och material. Olika blandtekniker samsas med olja, tempera, akvarell, akryl och olika etsningar.
De flesta tavlor är till salu, och priserna har en vid spridning, mellan 30-500 euro. De tavlor jag spontant fastnar för och gärna skulle implementera i en privatkonstsamling hör antingen till de dyraste, eller så är det redan försatta med röda prickar.
Till dem hör till exempel Nils Lönnqvists etsningar, en form av små naivistiska svartvita bilder, en av dem föreställande en sommarbil. Jag fastnar även omedelbart för Annika Brandts härliga grafik, Allting lämnar sina spår inom oss. Ett kartfragment över Hangö, infogat i ett kartliknande färgat landskap, en mångtydig gestaltning som för tankarna till inre vägar och lyrik.

Hangö fastnar

Ser man till motiven så är Hangös vyer ett alltid lika kärt ämne att gestalta på duk. Det är Tulludden, trakten kring Fyra vindarnas hus, hav och klippor, fiskbodarna.
Anita Nieminens två tavlor i akryl och olja (Klipporna, Mellanskär), naturalistiska och på samma gång kubistiska, kan först te sig aningen lika hötorgskonst, men bara man ger dem tid, kan man låta sig hänföras av vattnets speglingar som nästan blir fysiskt kännbara.
Nämnas kan också Eija Karinkantas små nästan kvadratiska oljemålningar, en solitär och en triptyk. En form av abstrakta färgspel som bildar vulkaniska eller rymdliknande landskap som interagerar med varandra. Några är redan försedda med röda prickar, vilket betyder att någon annan också fattat tycke för dem.
Ytterligare kan nämnas ett antal porträttstudier av diverse konstnärer som bildar en skild liten helhet på utställningen.

Köp konst

Det kan löna sig att gå och titta på utställningen, dels för den njutning bilderna kan ge i stunden, men varför inte passa på att köpa en tavla, när möjligheten ges. Här kan man införskaffa konst som är gjord av varma människohänder till motsvarande priser som inramade massproducerade planscher kan kosta på annat håll.
Det finns en liten vintertavla i olja som ännu inte var såld när jag besökte utställningen. Bilden har fastnat på näthinnan, vilket tyder på att den kanske innehåller något betydelsefullt, åtminstone för mig. Måntro den ännu är kvar?
Brudbukett. Lars Augustsons oljemålning är stor med hög romantikfaktor.
Angels i Zurich. Annika Brandts photoprint är mer avskalad än många av de andra tavlorna.