En cynisk medievärld

Alfa är en tidning för unga urbana män, i stil med den numera nedlagda svenska Slitz, om någon nu minns den. Brittiska FHM Magazine torde ändå vara förebilden i det här fallet. Komedin Bara för dej är nämligen en brittisk pjäs från i fjol, som nu får sin första uppsättning utanför England.

Pjäsen bär i original titeln NSFW, vilket står för Not Safe For Work, en akronym som används på internet för sidor med komprometterande innehåll. I det här fallet har titeln en dubbelbetydelse: materialet är inte alltid salongsfähigt, och det som beskrivs är en miljö som verkligen inte kan betraktas som hälsosam att arbeta i.

Med en utmärkt ensemble, driven regi av Arn-Henrik Blomqvist och genomtänkt scenografi av Janne Silta­vuori blir Bara för dej en välfungerande helhet som verkar passa Lilla Teatern som hand i handske.


Osympatiska karaktärer

Herrtidningen Alfas redaktion styrs av den lismande sliskiga chefen Albert (Sampo Sarkola), vars enda moralkodex är att tjäna pengar. Robert (Peter Kanerva) är den slipade überhipstern med översittarfasoner och Charlotta (Kira-Emma Pohtokari) redaktionens kvottjej som satt alla sina ideal på hyllan eftersom hon inte har något val – det finns helt enkelt inga andra jobb.

Därtill kommer den snälla killen Sam (Jan-Christian Söderholm), vars huvuduppgifter är att välja den snyggaste bröstbilden och hämta kaffe åt chefen. De två sistnämnda är pjäsens enda någorlunda normala människor.

Första aktens intrig presenterar sig snabbt, då det visar sig att den avklädda Grannflickan 2013, vald av Sam, inte alls är arton som hennes pojkvän påstått, utan i själva verket en fjortonårig tös som inte ens vetat om att hon finns på mittuppslaget innan hennes pappa råkat se henne i tidningen.

Nåja, det blir förhandlingar med den sårade fadern (Sixten Lundberg), och sensmoralen här, som i pjäsen överlag, är att allt går att köpa för pengar.


Bitande satir

I andra akten bär det sedan av till andra planhalvan, där damtidningen Glam, i Cosmopolitan-anda, representerar ett minst lika osunt arbetsklimat. Demoniska chefen Miranda (en lysande Jonna Järnefelt) objektifierar kvinnor med ännu större effektivitet än på herrtidningssidan, och också här är mammon den enda guden.

Andra akten behandlar i sin helhet Sams arbetsintervju för Glam, en situation han hamnat i som en följd av skandalen med Grannflickan 2013 på Alfa. Det blir en iskall studie i hur den lilla människan bryts ned för att tjäna kapitalet.

Bara för dej är bitande satir med ett ovanligt upplägg. Lucy Kirkwood belyser två aspekter av dagens översexualiserade, marknadsdrivna mediebransch, och det speciella är att hon inte gör det minsta försök att knyta ihop sin säck och bjuda på den förlösande avslutning komedigenren kräver. I stället slutar pjäsen så abrupt att skrattet fastnar i halsgropen.

Satiren är alltså verkligt bitande, också om den inte alltid når ända fram. Det arbetsklimat som presenteras på scenen är ganska långt från den finlandssvenska verkligheten. Får man hoppas i alla fall.

Det som i Storbritannien är bitande satir riskerar därmed stundvis bli otrovärdigt och lite plumpt. I programbladet gör man sitt bästa för att länka pjäsens problematik till de finlandssvenska dagstidningarnas kris, men sambandet förblir gåtfullt.

Däremot är det ingen tvekan om att det samhälle som Lucy Kirkwoods cyniska satir behandlar är ett riktigt rötägg, en botoxpumpad kropp med en själ av pengar.