Demokrati är ingen lätt fråga

Frihetens pris är okänt. Om demokratiska revolutioner i Georgien, Ukraina och Kirgizistan

Anna-Lena Laurén

Förlag: Schildts & Söderströms/Atlantis. 213 sidor. Illustrerad.

Anna-Lena Laurén (f. 1976) behandlar i sin nya bok tre av de femton delrepublikerna som blev mer eller mindre självständiga efter Sovjetunionens fall år 1991. De som behandlas här är Georgien, Ukraina och Kirgizistan.

Med oförskräckt sinne och gott humör har Laurén rest vitt och brett runt i dessa tre stater och försöker så gott det går redogöra för deras svårigheter med att anpassa sig till ett demokratiskt statsskick. Författaren fungerar som journalist för Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet, hon talar ryska utmärkt och känner väl till hela regionen.


Stora omvälvningar

Efter många år av ett hårt maktstyre från Kreml var det minsann inte enkelt att ställa om hela statsapparaten till ett mer västerländskt samhällsskick i synnerhet som många av de gamla partibossarna lugnt satt kvar och korruptionen inom byråkratin inte nämnvärt förändrades. Dessa tre stater upplevde också senare varsin omvälvning eller rosenrevolutionen i Georgien år 2003, i Ukraina orange revolutionen år 2004 och tulpanrevolutionen i Kirgizistan år 2005. Dessa vackra namn till trots finns det fortfarande en hel del att förbättra.


Georgiska problem

Georgien blev kristet redan på 300-talet och är än i dag ett agrart samhälle som i sekler ägnat sig åt överlevnad. Befolkningen är mycket blandad med starka inslag av armenier, judar och greker. Den första  makthavaren var  Sjevardnadze (Sovjetunionens sista utrikesminister) som valdes till president år 1991 och som värdesatte lojalitet högre än kompetens.

Saakasjvili efterträdde honom år 2004 men har det felet att han inte tål någon kritik. Han inledde sina reformer med att avskeda hela poliskåren på 20 000 man. En större felsatsning var att komma ihop sig med Ryssland och börja ett krig med den stora grannen. De georgiska provinserna Abchazien och Sydossetien, som var orsaken till det korta kriget, är nu i praktiken ryska lydstater. Förhoppningen om amerikansk hjälp var en pinsam missräkning.

Nu leds regeringen sedan i fjol av premiärminister Ivanisjvili. Laurén redogör också för svaneterna, ett egensinnigt folk uppe i bergen. Infrastrukturen har förbättrats, men mycket återstår att göra. Enligt författaren anser georgierna sig behöva en messiasfigur att se upptill.


Det stora Ukraina

Ukraina är med sina 47 milj. invånare betydligt större än de två andra staterna. I östra delen av landet, Donbass, är ryska det gängse språket och man har ärvt en stark metallindustri från sovjettiden. Jusjtjenko, Janukovytj och Julia Tymosjenko har alternerat vid makten, men den sistnämnda sitter som känt nu inburad för en längre tid. Landet är multietniskt, kaotiskt och ännu mer korrumperat än Ryssland.

Laurén berättar även om krimtatarernas sorgliga tvångsförflyttning av Stalin. Västra Ukraina är mer västerländskt orienterat och det polska inflytandet har varit starkt.


Herdefolket

Kirgizistan är däremot ett land i en helt annan klass. I boken kallas de för ett hästburet folk av fria herdar. Kvinnor bortrövas fortfarande traditionellt och de anmälda brudroven uppgick under åren 2008-11 till hela 24 000 personer. Ekonomin är starkt beroende av gästarbetare i Ryssland, Dubaj, Saudiarabien och Turkiet. Ryssland och USA har varsin flygbas i landet. Det kinesiska inflytandet är stort, framför allt inom infrastrukturen. Landet har emellertid 24 procent kvinnor i sitt parlament, vilket är mera än i Italien. Å andra sidan pågår en islamisering av landet.

Boken är lätt att läsa för den intresserade och innehåller mycket information av olika storleksordning. Kapitlen inleds med nyttiga faktarutor och kartor, som tyvärr inte är helt lättolkade. Läsaren hade gärna också sett en översiktskarta med alla tre länderna avbildade, så vore geografin klarare.

Men av boken framgår klart att det inte är enkelt att införa västerländsk demokrati i länder som inte har mycket av erfarenhet i den vägen.