Mästerligt skrivet om mellankrigstiden

Mellan rött och svart

Jan Guillou

Förlag: Piratförlaget, 431 sidor.

Snart drar väl den pinsamma vinden av högerextremism förbi, tänker bröderna.
Vi vet förstås att den inte gjorde det innan det var för sent.

Med romanserien Det stora århundradet tar Jan Guillou sig an det blodigaste och grymmaste av sekel. Tredje delen, Mellan rött och svart, sträcker sig från april 1918 till den 31 augusti 1939. Mycket har jag läst om nazismen och Förintelsen, men med detta verk väcks en mängd nya tankar om mellankrigstidens anda och förlopp i Tyskland.

Boken pendlar mellan det svenska semesterparadiset Saltsjöbaden och brutala Berlin där SA-trupper flera år innan krigsutbrottet under en första våldsvåg avrättar sina meningsmotståndare, våldtar judiska kvinnor och torterar ihjäl homosexuella.
Familjerna Lauritzen tvingas ta ställning på flera olika sätt i en obehaglig tid som sätter alla principer på prov.

Det är ett Tyskland som lider efter första världskriget. Där arbetslösheten växer och inflationen skjuter i höjden. En del problem åtgärdas och industrin vaknar till liv, men radikala politiska idéer fortsätter falla i fruktbar jord hos ett frustrerat folk.


Världen hyllade Hitler

Guillou skildrar skickligt hur omvärlden antagligen var mer blind för nazismens risker än tyskarna själva. Medborgarna kunde välja mellan att göra heil-hälsning eller misshandlas av de grupper som fick härja fritt innan Hitler tvingade dem ta en paus och putsade fasaden. Denna fasad imponerade på en stor del av världens länder under de olympiska spelen i Berlin 1936. Flera länders idrottare hälsade Hitler med utsträck högerarm under invigningsceremonin. Dit kan räknas Grekland, Frankrike, Afghanistan, Bulgarien och många fler, men inte till exempel Finland eller Norge.

Guillou kryddar friskt med inslag som framstår som efterklok kritik, som att den svenske kungen Gustav V förärade riksmarskalken Hermann Göring med storkorset av svärdsorden, den finaste militära utmärkelsen Sverige kunde erbjuda.
Samtidigt kan läsaren nog identifiera sig med lättnadskänslan i att en av familjemedlemmarna står Göring nära. I stunden då det räddar livet på en själv, ens fru och ens barn pekar man inte finger.

Pyttesmå brister

Att beskriva och berömma Guillous språk skulle kännas nästan ovärdigt då han skrivit bok nummer 44. Vad man kan notera är att stilen här antar en än mer distinkt form än tidigare.

Mycket står att läsa mellan raderna som indirekta hänvisningar till de tidigare böckerna i serien om tre bröder från ett norskt fiskarhemman. Boken kan säkerligen läsas med behållning som fristående, men det säger sig självt att det lönar sig att börja med första delen Brobyggarna om man vill nå djupet som växer för varje del.

Ibland förmedlas tidstypiska fenomen och tankar en aning klumpigt, övertydligt rakt på sak på ett onaturligt sätt. Som då Lauritz Lauritzen (ett porträtt av Guillous morfar) tar en promenerad en kall julafton och låter tankarna summera vad som hänt den senaste tiden.

Det är bara att välja mellan att låta sig irriteras över det som känns onaturligt och påklistrat eller ha överseende.


Ett brett grepp

Trots romanens givna tyngdpunktsområde lyckas Guillou väva samman allting till en bredare helhet, vilket är hela seriens idé. Här får vi ta del av Sveriges ekonomiska historia, tidens arkitektur, konst, litteratur och mycket mer.

Då jag recenserade seriens andra del Dandy (VN 5.9.2012) slog jag fast att Det stora århundradet byggs upp till författarens viktigaste insats vid skrivdonet. Mellan rött och svart ger ingen anledning att ändra den uppfattningen, tvärtom. Med en häpnadsväckande släkthistoria som utgångspunkt sätts allting i nytt ljus då historiens fakta levereras med romanens känsla. Och detta fullständigt trovärdigt.

Om ungefär ett år lär vi få läsa en annorlunda bok om andra världskriget.