Traditionen fortsätter med nya inslag

På vägen till konstutställningen får man köra igenom Fiskars där turisterna kryllar och kampen om bra parkeringsplatser är hård i juli.

Det kan kännas skönt att bara fortsätta några kilometer till det ännu äldre bruket Antskog; även det bebott av många kreativa själar.

Och också detta är en riktig pärla till utflyktsmål och på gott och ont mer stillsamt.

Vid Folkets hus är gården tom så jag ställer bilen var jag vill, där det råkar vara skugga.

Vid ingången ligger ett konstverk av betong, A som i Antskog, gjort av byns barnklubb. På den vägen fortsätter det; utställningen är en bred återspegling av kulturaktiviteterna i byn.

Utöver barnen ställer tretton konstnärer och hantverkare ut, en del är yrkesmänniskor inom konst, andra hobbyutövare. Alla har anknytning till Antskog och bor här året runt eller om somrarna.

Här finns skulpturer, installationer, målningar, fotografier och olika typer av hantverk. I morgon klockan 15 fylls salen dessutom av en konstform till då Heli Jussila-Martineau uppträder med dans.


Naturnära

Dans kan man även tycka sig se i Ulla-Maija Alanens videoinstallation. Hon har låtit kameran fånga ljuset i undervattenvärlden i Stora Simisjön medan hon snorklat tidigare i sommar.

Resultatet är både en helt konkret dokumentation och abstrakt konst med rörelsemönster och skiftande färgskalor. Ljuspunkterna på bilden av vattendjupet framstår som stjärnor och mönstret bildar vad fantasin låter en se.
Att dans är en naturlig association passar väl ihop med konstnärens dansande som ung.

Ljuden till filmen kombinerar de faktiska andningsljuden, som kameran tog upp medan hon filmade, och musik och naturljud från andra ställen i Antskog.

Verket Kino Simi Sala Bimi förser således egentligen hela utställningen med en passande bakgrundsmusik.
Alanen ställer även ut sju fotografier i samma stil, som utvalda stillbilder från videoinstallationen.


Familjebilder

I salen fångar speciellt Åse Hensbos serie i akryl, Det förflutnas skuggor, min uppmärksamhet.
De tre stora verken grundar sig på fotografier av hennes syster som hon projicerat på tyg och sensitivt tolkat genom ommålningar.

Familjebilder finns även med i Hilkka Kuusinens installation Försvinnande. Negativ hänger nämligen som julgranspynt i en upphängd gren, rik på kvistar men kal på allt utom lav.

Den dinglar ovanför den målade träskivan i mörka toner under en glasskiva som inte är en spegel men likväl reflekterar.
Installationen behandlar frågor om de som gått bort och lämnat ens liv; död och minnen som lever kvar.


Gemenskapskänsla

Klyschan om något för envar känns väldigt befogad. Någon imponeras kanske främst av Harri Nieminens trähantverk, någon annan kanske får lust att pryda något fordon efter att ha sett Thomas Westerlunds mönsterkonst, pinstriping.

Antskogs sommarutställning ordnas nu för andra året som en gemensam satsning för hela byn. Utställningarna utgör en fortsättning på den avlidne kulturidkaren Matti Honkalas 15 år långa tradition med sommarutställningar.

Besökupplevelsen påverkas positivt av att allt sker i äkta byaanda. Konstnärerna turas om att hålla utställningen öppen och byaföreningen säljer kaffe, bulle och de knutpatriotiska Antskogskjortorna.
Det är mysigt, det är fridfullt och förutom att utställningen är ett sätt att bekanta sig med Antskog rymmer den en del konstnärliga guldkorn.