Konstskatter på bakgården

Kukkonen har som årlig tradition att under sommaren hålla utställning hemma på sin gård. Besökaren får parkera vid rätt adress på bostadsområdet och gå runt husknuten. Där får man besöka hans verkstad och på gården väntar ett tjugotal verk.

Det första som möter en är "tre prinsessor" av Henri Ahti. Han har gjort klänningar av textilier och gamla oljemålningar och klätt dem på tre tallar.
Den röda kallar han för den fysiska, den vita den andliga, och den svarta den psykiska.


Lite gammalt, mycket nytt

Övriga medverkande konstnärer är Ann Sundholm, Antti Nordin, Markku Haanpää, Mika Natri, Ulla-Maija Vaittinen och förstås Heikki Kukkonen själv.
En del av hans skulpturer är permanent placerade på gården, men för varje utställning har han även med nya verk. I år består hans bidrag av bland annat skulpturserien Öknens rosor. Han har gjort kaktusar av aluminium och popnitar.

Då han gärna guidar runt passar jag på att fråga om tanken bakom verken.
Han ser frågande på mig och säger att det helt enkelt är kaktusar av metall, för att det är kul.
Då så, vad skönt!


Tungt och lätt

Antti Nordins järnskulpturer fångar ens blick på tre olika ställen. Han har jobbat med järn vid ett båtvarv och skapat tunga skulpturer som tack vare de arkitektoniska linjerna inte tynger sinnet; tvärtom.

Medan inget rubbar på Nordins robusta skulpturer består Ulla-Maija Vaittinens bidrag av lättare inslag. De symboliserar dagen efter, men snarare piggt än melankoliskt. Det gäller solstolen och det gäller den enorma snörbiten från gårdagens gåvor.

Riktigt fysiskt lätta är Ann Sundholms vingar av linmassa som täcker väggarna i en liten ekonomibyggnad på gården.
De ser spröda ut, som om de skulle smulas sönder i handen på en om man vidrörde dem, men de facto är de hållbara i flera avseenden. Redan denna kontrast mellan sprödhet och uthållighet ger dem en talande symbolik.


Skenet bedrar

Andra halvan av den lilla byggnaden på några kvadratmeters yta upptas av installationen Vad händer bakom spetsgardinerna?.
Installation omfattar video och det är ett tungt, men ack så aktuellt och viktigt tema som behandlas: våld mot barn.
Ann Sundholm tar fasta på att skenet kan bedra, att fasadens baksida i för många fall rymmer mörka historier.

Även Mika Natris träskulpturer visar upp yta kontra djup. Han presenterar samhället på kuber av olika träslag.
Uppifrån kan man betrakta dem som kartor med vägar och åkrar, från sidan kan man beskåda dem geologiskt.

I bägge fallen framstår människan som så liten, men det förringar inte livsvärdet. Verket Bredvid varandra, med två små hus, visar detta finkänsligt.