En norsk pike

En medryckande vandring från bondedotter i Norge till utrikesministerhustru i Finland.

Pärmbild
Sissel Livsresan
Sissel Lund-Stenbäck

Förlag: Fontana Media 2012. 156 sidor, illustrerad.

Sissel Lund växte upp med tre syskon som dotter till en jordbrukare, affärsman och centerpartist i Askim i södra Norge. Barndomen var lycklig och familjesammanhållningen god. Föga anade den unga flickan hur mycket livet skulle ta henne runt till olika länder och städer. På nästsista klassen i skolan fick hon via American Field Service chansen att tillbringa ett år i en familj i Los Angeles. Tyvärr var familjen tämligen neurotisk, Sissel drabbades av sömnlöshet och burnout och tvingades avbryta hela vistelsen.


Språkstudier

Efter en studentexamen med goda betyg beslöt Sissel sig för att trots allt inte söka sig in till en läkarutbildning utan att i stället förbättra sina språkkunskaper. Hon tog en sekreterarexamen i Paris och jobbade för Daimler-Benz i Stuttgart. Efter hemkomsten arbetade hon bland annat på Norsk Utenrikspolitisk Institutt och en dag kom en ung finlandssvensk studerande dit, som lystrade till namnet Pär Stenbäck eller Pärre. Tycke uppstod som följdes av förlovning i Brunnsparken och bröllop år 1970 på släktgården Skjǿrten.

Fyra år senare blev Pär invald i riksdagen och en framgångsrik politisk karriär inleddes som bland mycket annat skulle omfatta ordförandeskap i Svensk Ungdom och Svenska Folkpartiet, elektor i presidentval samt posterna som undervisnings- och utrikesminister. Undertecknad erinrar sig hur det relativt unga utrikesministerparet officiellt besökte Moskva och på ett foto såg man den strålande Sissel omgiven av ett tjugotal äldre herrar i mörka kostymer. Jag kunde inte låta bli ordleken att kalla henne för Kreml Karamell.


God anpassningsförmåga

Sissel förefaller att utan svårigheter ha anpassat sig till både Finland och det politiska livet, lärde sig en flytande svenska och även finska. Två söner föddes i äktenskapet. Visserligen säger Sissel på ett ställe att efter 40 års äktenskap vet hon fortfarande inte om hon på riktigt känner sin man…

Åren 1974-85 var hennes man chef för Hanaholmens kulturcentrum och blev sedan generalsekreterare för Finlands Röda kors. År 1988 blev han generalsekreterare för Internationella Röda Korset i Genève och åtta år senare för Nordiska ministerrådet i Köpenhamn. Sissel synes ha anpassat sig till dessa förflyttningar utan större problem. Ett omfattande representerande hörde till, språkkunskaperna blev allt bättre och sönerna avlade en internationell IB-examen.


Motgångar

Författaren ger många små personskisser av de talrika personer de hade att göra med från den karismatiske president Kekkonen till den förtjusande Vigdis Finnbogadottir, Islands president, som blev en nära vän. Genève kallar hon för en välkontrollerad idyll och i Danmark gläds hon åt det danska gemytet och förvånar sig sedan efter återkomsten till Finland över att ingen skrattar! Allting är dock inte en solskensidyll och hon drabbas även av sjukdomar och motgångar, men repar sig bra.

Även mammarollen behandlas. Matlagning betraktar hon däremot mera som en plikt än som ett nöje. Även semesterresor och hennes religiösa livsinställning tas upp.

Boken är skriven i helt korta kapitel på ett optimistiskt och livsbejakande sätt och läsaren får sig många inblickar i Sissel Lund-Stenbäcks liv och person och man har svårt att inte ryckas med i hennes positiva inställning till nya erfarenheter och upplevelser.