Nya brott i Hangö

Tappaja

Matti Remes

Förlag: Tammi, 215 sidor.

Återigen är det i Hangö det händer. I händelsernas centrum står inledningsvis Neil Kärki, en mörkhyad amerikan som blivit skickad till Hangö av sin finska adoptivfarfar på ett minst sagt ljusskyggt uppdrag.

En släkting till Neil, Hangöbon Max Kärki, har rotat i arkiven och snubblat över en nästan hundra år gammal händelse som kommit att prägla släkten Kärki i generationer. För släkten på andra sidan Atlanten är det avgörande att incidenten hålls nedtystad, och Neils uppdrag är klart och tydligt: Max måste röjas ur vägen.

Neil är dock högst motvillig till att genomföra farfaderns plan, och när Max trots det skadas ställs saker och ting på sin spets. Neil tar hjälp av Ruben Waara, och tillsammans börjar de nysta i händelsen som är mycket mer komplicerad än den först ger sken av att vara.


Välbekanta miljöer

Miljöerna i Tappaja är välbekanta. Mestadels utspelar sig händelserna i Hangö, men även Ekenäs besöks regelbundet i och med att Max vårdas på sjukhuset där och polisen i Ekenäs har hand om den utredning som så småningom blir aktuell. Ruben Waara stannar även vid Shell i Karis för en kaffepaus när han är på väg till Helsingfors. Igenkänningsfaktorn med andra ord hög, vilket bidrar till romanens charm.

Perspektivet är intressant i och med att dessa välbekanta miljöer skildras delvis genom Neil Kärkis ögon. Neil är i Finland för första gången, och även om han tack vare sin adoptivfamilj talar finska flytande är han ändå en utomstående betraktare, och finländsk kultur är för honom ganska främmande.

Han fascineras av vackra, finska damer, han reflekterar över traktens tvåspråkighet, han äter sill och potatis och han upplever att finländarna är överraskande intresserade och toleranta gentemot främmande kulturer. Den här infallsvinkeln känns uppfriskande och gör onekligen att man ser sina hemtrakter i ett nytt ljus.


Lättläst och spännande

Språket är ofta humoristiskt och lätt att ta till sig, och meningarna är korta. Man behöver med andra ord inte behärska finska flytande för att ta sig an denna roman – snarare fungerar den alldeles utmärkt om man känner för att damma av sina språkkunskaper lite.

Inte heller är det nödvändigt att ha läst de sju tidigare romanerna av Remes för att hänga med här – dock kan det vara en fördel i och med att Ruben Waaras bakgrund inte presenteras alltför ingående i den nyutkomna romanen, vilket i och för sig är förståeligt. Ruben Waara ger ändå ett sympatiskt intryck och framstår som en väldigt vanlig, medelålders finsk man, och det är trevligt med en huvudkaraktär befriad från genretypiska klichéer.

Romanen är spännande rakt igenom och trots sin tematik ganska idyllisk med sommarstaden Hangö som kuliss. En liknande skapelse på finlandssvenskt håll skulle inte vara helt fel. Remes är en utmärkt förebild.