Ny utställning på Villa Schildt. Foto: Sofia Häggman

Oasen som förändras och bevaras

I fjol bjöd Villa Schildts sommarutställning på resor längs Nilen. I år får vi bekanta oss med den mytomspunna oasen Siwa.

Silver och solögon

Plats: Villa Schildt, Ekenäs.
Tid: 14.6-1.9.2013, ti-sö kl. 11-17. Stängt under midsommar.

Den ligger i den västligaste delen av den egyptiska öknen, nära gränsen till Libanon. I flera århundraden var oasen som bortglömd, men numera går det dagligen bussar från bland annat Kairo genom Sahara ut till Siwa. En sådan resa tar i anspråk nio timmar.

Efter ökenmark så långt ögat kan nå gömmer sig det gröna resmålet bakom sanddyner. Det är ett område ungefär 80 kilometer långt och 20 kilometer brett; välsignat med bland annat dadelpalmer och sjöar.
Det flesta som bor här är berber, folket som är en försvinnande liten minoritet i Egypten som helhet.

Schejk Abdallah Baghi berättar att Siwa hade endast 3 000 invånare då han var barn. I dag, över 40 år senare, är antalet nästa tiofaldigt.


Starka traditioner

Oasens kulturella särart har bevarats genom åren på grund av det geografiska läget som inneburit en mycket begränsad kontakt med omvärlden.
Då en asfalterad väg drogs mellan Mars Matruth och Siwa på 1980-talet kom förstås nya influenser. Samtidigt gav dessa upphov till en motreaktion. Invånarna började aktivt värna om sitt kulturarv vid första tecknen på att traditionerna ruckades.

År 1989 grundades en kommitté vars uppgift är att värna om Siwas kulturarv.
Den leds i dag av Baghi som beskriver Siwa som en ytterst konservativ plats med starka och levande traditioner. Kvinnor från övriga Egypten tar till sig Siwas kvinnors sedvänjor då de kommer på besök, säger han.

Besökare får även lov att snabbt adaptera siwi, det talade språket i Siwa. Det kan inte direkt läras ut på andra håll då det saknar skriftspråk.

– Vi vet inte ens hur man skriver och stavar på siwi. Det är endast ett talar språk och lärs inte ut i skolan, säger Baghi och tillägger att all undervisning sker på arabiska.


Nya vindar

Förändringar sker i hela samhället, både privat och offentligt, på gott och ont.

– Vi har påverkats av tv, vägbygget och turismen. Turisterna är okej, de skadar inte kulturen. De följer reglerna. Det är väldigt sällan som någon lägger sig i. Men allt förändras, därför vill vi bevara, säger Baghi.

Något som ändrat markant sedan 1970-talet är användningen av silversmycken. Tidigare fanns det mängder av silver i de flesta familjer. Med nya bilder från övriga världen kom nya trender såldes silvret snabbt bort till turister.

– I dag vet jag endast två familjer som har sitt silver kvar, säger Baghi vars familjs smycken ställs ut på Villa Schildt.

Här finns även textilier och hantverk. Genom dessa vill Villa Schildt lyfta fram de siwanska kvinnornas liv men också presentera ett värdefullt kulturarv.

Arrangören har anmärkningsvärt nog sammanställt hela utställningen utan att behöva låna föremål från andra samlingar.