Ekenäsbördiga Mia Franck debuterar med en bok som i viss mån anspelar på en bekant småstad. Foto: Robert Seger/Moment

I en mardrömslik värld

I den fiktiva småstaden Björknäs råder en förrädisk idyll. Mia Franck debuterar med en crossover-roman med tät intrig och mardrömslika förvecklingar.

Pärmbild
Martrådar
Mia Franck

Förlag: Schildts & Söderströms, 390 sidor.

Mia Franck är fil.dr i litteraturvetenskap och leder bland annat skrivworkshops och håller akademiska kurser i skräck- och fantasylitteratur.

Att hon är väl förtrogen med genren hon debuterar i syns lång väg; det här är inget försiktigt, trevande första försök. Nej, klivet in på den finlandssvenska fantasyarenan är säkert, målmedvetet och resolut. Som läsare har man egentligen inget val - det är bara att luta sig tillbaka och låta sig ryckas med.


En rämnande värld

I centrum för handlingen står en lovande ung fotbollspelare. Matilda, som kallas Mati, är på väg att klättra upp för karriärstegen genom en framgångsrik debut i det finska damlandslaget. Så rämnar hennes värld. Hennes syster tar livet av sig och tillvaron hamnar ur balans.

Mati upptäcker en ny, mörk sida hos sig själv som visar sig under dygnets senare timmar då dröm och mardröm blir verklighet. Hon förvandlas till en mara som hemsöker Björknäsborna om nätterna i desperat behov av att hämnas systerns död. Hon kontrollerar deras drömmar och knyter om martrådar, ända tills hon upptäcker att hon inte är den enda i sitt slag. Krafter som legat och slumrat sedan långt tillbaka i tiden är på väg att växa sig starka igen, och ingen går längre säker i Björknäs.

Trots att romanen är medryckande från start dröjde det ett tag innan jag fick grepp om vad Matis roll som mara innebär, vad martrådar är och vad som görs med dem. Det här gör ändå inte så mycket; i takt med att Matis förståelse för sin nya roll växer skingras också eventuella dimmor för läsaren.

Martrådar är ändå inte uteslutande en roman om mörker och hämnd. Det är också en roman om att vara ung, om att leva i en småstad och att forma nya allianser. Trots sin fantasyförankring har berättelsen ett flertal skarpsynt realistiska drag, vilket visar sig både i person- och miljöskildringen.


Mångsidigt, välbekant

Persongalleriet är mångsidigt. Utöver Matis familj och vänner påträffas även tre ungdomar som återvänder till barndomsstaden Björknäs ungefär samtidigt, alla mitt uppe i lovande karriärer. Därutöver finns en taxichaufför som bär på en mörk hemlighet samt några personer som tidigare befunnit sig i utkanterna av Matis bekantskapskrets. Dessa individer ska alla visa sig bli betydelsefulla för Mati och hennes nya mardrömsfyllda tillvaro.

Staden Björknäs har förvillande många likheter med Ekenäs. Björknäsgatan finns med i berättelsen i en något modifierad form, grannstäderna heter Hamnö och Skarja, torget med sin närhet till stadens äldre del finns med på ett hörn och berättelsens Bagaröbro kunde mycket väl vara Baggöbron. Utöver dessa tämligen konkreta likheter lyckas Franck också förmedla småstadskänslan – i princip kunde det röra sig om vilken mindre ort som helst. Alla känner alla i berättelsen och skvallret och avundsjukan sprider sig som en löpeld från hus till hus.


Gränsöverskridande

Även om romanen berättar om ungdomar mestadels ur ungdomars perspektiv upplever jag ändå inte att detta är en roman uteslutande för ungdomar. Snarare är den gränsöverskridande med en tematik som fungerar även hos vuxna, vilket ofta är en gemensam nämnare för fantasylitteratur överlag. I stället för att vända sig till en viss åldersgrupp vänder den sig till en viss typ av läsare.

Francks debut är imponerande. Detta är en roman som biter sig fast. Det bästa är ändå att mera utlovas; författarens sista ord i sitt tack i slutet av boken är Jag återkommer. Det är förmodligen fler än undertecknad som ser fram emot det med spänning och otålighet.