Åländsk problematik

Ålandsöarna – en säkerhetsrisk? Spelet om den demilitariserade zonen 1919-1939

Kenneth Gustavsson

Förlag: PQR 2012. 421 sidor, illustrerad.

Författaren, fil.dr. Kenneth Gustavsson (f. 1954) är en åländsk arkeolog och historiker som är anställd vid Ålands museum. Han har nu gett ut en detaljerad bok i stort format med dubbla spalter, där han går igenom de många turerna gällande neutralitet och demilitariseringen av de åländska öarna.

Verket är avsett att följas av en senare volym där Ålands ställning under vinterkriget och andra världskriget överhuvud behandlas.
Såsom framgår av verkets titel ligger huvudvikten på de militärpolitiska förhandlingarna och resonemangen under mellankrigsperioden. Författaren ger emellertid också en bred och nyttig översikt, dels över tidigare politiska frågor rörande Åland och dels de storpolitiska skeendena under sagda period.

Krimkriget

Under Krimkriget bombarderade ju de brittiska och franska flottorna Bomarsunds fästning och genom Pariskonventionen år 1856 efter kriget förklarades Åland neutralt och demilitariserat. Från svensk sida hade man i olika sammanhang försökt återfå Åland. Detta stötte dock på kompakt motstånd från rysk och sedermera från finsk sida.

Ålänningarna försökte själva efter Finlands självständighet ansluta sig till Sverige, men trots en stark majoritet för anslutningen bestämde Nationernas Förbund som känt att öarna tillhörde Finland. Ögruppen skulle emellertid fortsättningsvis vara demilitariserad, ingen värnplikt existerade och det svenska språkets ställning tryggades.

Författaren redogör också för olika ålänningars öden under och efter första världskriget. Ett drygt dussin ålänningar deltog i jägarrörelsen i Tyskland, en del stred i amerikanska och australiensiska förband, medan ett mindre antal stred på den röda sidan i inbördeskriget eller tog sig till Sovjetunionen. Ålänningen Eyolf Mattson avancerade till general i Röda armén, men avrättades även han i ett av Stalins fångläger.

Hemlig planering

Emellertid ansåg man både på svenskt och finskt håll att det kunde vara bra att planera olika åtgärder ifall av krig. Ett militärt samarbete inleddes i hemlighet och man framlade olika detaljerade planer. Härvid var det främst de svenska synpunkterna som beaktades, medan man på finskt håll var bekymrad över importen västerifrån under kristillstånd.

Det kan nämnas att det också existerade hemliga militära kontakter mellan Finland och Estland under denna period. De säkerhetspolitiska synpunkterna i Sverige och Finland avvek dock starkt ifrån varandra och vardera parten försökte dra hemåt.

Tyskland och Ryssland var bägge intresserade av öarna och i synnerhet av att motparten inte skulle få någon strategisk fördel. De många turerna härvidlag kan inte här återges, men den intresserade får en god helhetsbild i Gustavssons bok. Medan andra världskriget kom allt närmare steg också oron på många håll.

År 1938 genomförde Åbo avdelta cykelbataljon en närmast rörande övning i att transportera styrkan till Åland med hästar och cyklar. Från rysk sida tillät man inga förändringar i gällande status quo, frånsett om man med rysk hjälp var villig att befästa Åland. Detta avslogs dock bestämt från finsk sida.

Mångsidigt innehåll

Avtalet mellan Molotov och Ribbentrop år 1939 förändrade sedan dramatiskt situationen och man stod nu på Åland inför ett dubbelt hot. Boken redogör också för det intresse som den hemliga polisen i Finland, Sverige, Tyskland och Ryssland visade för öarna. Många andra frågor behandlas såsom de olika vapengrenarnas planer i Sverige och Finland, ubåtskriget, mineringar, rädslan för förfinskning, värnplikten kontra lotsplikten, det åländska bondetåget, åländskt hemvärn, och så vidare.

Den detaljrika boken är troligtvis av intresse främst för militärhistoriskt intresserade och för äkta ålänningar, men ger läsaren en klar och omfattande bild av problematiken. Verket innehåller mycket bilder och kartor, men ett minus i en bok som denna är att ett personregister saknas.