Oskar Pöysti. Foto: Vladimir Pohtokari

En handelsresande i existentiellt filosoferande

Teater Viirus förlitar sig på konstens kraft över naturens och prövar sin publik genom att ha den att vandra ut och in i Teaterhörnan under föreställningarna av Oskuld, eller att bevittna de första föreställningarna av Tröst i ett Tull- och Packhus på Skatudden som inte är uppvärmt.

Pärmbild
Tröst
Akse Pettersson & Oskar Pöysti

Regi: Akse Pettersson
På scenen: Oskar Pöysti
Research: Anne Nickström
Publikarbete: Sanna Huldén

Förhandsföreställning på Teater Viirus i Tull- och Packhuset 14.3.

I gengäld blir man inbäddad i filtar och bjuden på varm saft eller brännvin. En ynnest som däremot knappast publiken på de kommande turnéföreställningarna får uppleva.
Efter några föreställningar i Helsingfors tänker Oskar Pöysti, tf konstnärlig ledare på Viirus, turnera landet runt i vår och inkommande höst med sin fina monolog Tröst som handlar om tro och tvivel, liv och död.
Texten har han skrivit själv tillsammans med regissören Akse Pettersson, konstnärlig ledare för Teatteri Takomo, som tidigare regisserat Det lystna landet (2012) på Viirus. Tröst grundar sig på research av Anne Nickström i dokumentärer och intervjuer medan Sanna Huldén ansvarar för publikarbetet.


Uppmuntran till självreflektion

Texten är både berörande och humoristisk på ett sätt som uppmuntrar till självreflektioner. Inledningen om den 9-åriga melodikaspelande Peter som minns den sista lyckliga dagen i sitt liv – dagen före  han fick veta att hans mamma hade cancer eller insåg att skolkamrater mobbade varandra av ren och skär ondska, bara för att de kunde. I en annan sekvens försöker Oskar Pöystis rollfigur visa tolerans genom att sitta nära en rättrogen muslim med radband som de flesta medpassagerare håller avstånd till på tåget – bara för att inse att han trots allt inte kan låta bli att undra vad mannen har i väskan och är de inte ändå alla självmordsbombare? En scen som det är lätt att identifiera sig med.
 

Kan beställas till kyrkor, skolor, vardagsrum

Som principfast pappa igen tas det strid med skolan som förefaller att ha gett sonen religiös propaganda i smyg – trots att sonen egentligen är nyfiken på religionsundervisningen och gärna själv skulle delta. Tröst skulle säkert fungera bra till exempel som lektion i livsåskådning på gymnasiet eftersom den inte försöker pådyvla publiken färdiga lösningar eller religioner trots att det talas om både Gud och kyrkan, men den uppmuntrar till vetenskaplig och filosofisk debatt om existentiella frågor.
Den drygt en timme långa föreställningen har en tänkvärd text som framförs väldigt charmigt och tidvis också mycket humoristiskt av Oskar Pöysti. Den kan beställas till såväl skolor som församlingar eller andra församlingslokaler men också hem till vardagsrummet. Tröst är den fristående andra delen av dokumentärtrilogin som behandlar den råa verkligheten. Trilogin inleddes år 2011 med Aurora Helsinki, som behandlade sinne, sjukdom och beroende.