Magiskt möte mellan två världar

Bildbindaren

Jenny Wiik

Förlag: Schildts & Söderströms 2012, 259 sidor.

Jenny Wiiks bakgrund som bloggare och frilansande illustratör lyser tydligt igenom i hennes debutroman Bildbindaren, där både konst och bloggande är centrala element i handlingen.
I romanen skildras två parallella världar; vår egen verklighet och fantasivärlden Weorold. Dessa framställs inledningsvis i separata kapitel, men smälter så småningom samman allteftersom berättelsen framskrider.

Två världar
I fokus står 12-åriga Lucina. Hon har nyligen flyttat tillbaka till Finland efter att ha bott större delen av sitt liv i Göteborg, och kämpar för att slipa bort rikssvenskan och tala som sina klasskamrater för att smälta in.
Hon gillar att teckna, främst mytologiska väsen, och lägger upp bilder på sin blogg. Så får hon en kommentar på bloggen som förändrar hennes värld. Portarna öppnas till en annan dimension, Weorold, där konst är förbjudet bland allmänheten och kontrolleras av makthavarna.

Här bor människor och korsningar mellan människor och djur, djushor, som lever som människornas slavar. Ett politiskt uppror ligger i luften. Några harmlöst tecknade bilder för Lucina hit, där hennes uppgift är att hitta plågoanden Ludvig från hennes klass och föra dem båda hem igen.

Vaga konturer
Wiiks roman är definitivt annorlunda, där gammalt möter nytt i ett fascinerande motsatsförhållande. Fantasygenren känns igen, där huvudkaraktären ska genomgå ett eldprov i kampen mellan gott och ont och utgången är ganska given på förhand. Berättelsen uppbyggnad känns dock inte optimal.

För att hänga med i en berättelse bör man som läsare få viss information i en viss ordningsföljd, och jag upplever att en del viktig vägledning kommer för sent. Miljö- och personskildringar kunde också framställas lite mer ingående.
Lucina själv, som är berättelsens huvudperson, är tämligen vag i konturerna, medan andra karaktärer är intressantare. Bokens intressantaste karaktär är djushan Corall, en ormkvinna som spelar en viktig roll i Lucinas resa mellan de två världarna. Även henne skulle jag dock gärna få veta mera om.

Finessen finns
Eftersom Wiik knappast är ensam på den finlandssvenska fantasyarenan krävs en viss finess för att ro en dylik uppgift i hamn, vilket jag tycker att hon gör. Visst finns det rum för utveckling, men helhetsintrycket är ändå att hon lyckas väl.
Även om berättelsen inledningsvis känns lite svajig, åtminstone vad gäller skildringen av fantasyvärlden, är det ändå en historia som växer. Pusselbitarna faller på plats så småningom, även om det är lite synd att detta sker tämligen abrupt i bokens slutskede i stället för att bilden som döljer sig gradvis formas.

Slutklämmen är ändå riktigt bra, och man bör hålla i minnet att det rör sig om en debut. Wiiks framtida författarkarriär är full av potential.