Kaarle Mannila, Teddy Granroth, Katarina Kvarnström och Hanna Noro är samspelta och proffsiga. Foto: Ulrika Lindblad

Fin julavslutning med koraler och jazz

Folklig och koral, med inslag av både dragspel och jazz, är Kvarnrots konsert mångsidig och vacker – och framför allt glad. Och vem behöver inte piggas upp i mörka vintern?

Det brinner en stjärna
Katarina Kvarnström, Kaarle Mannila, Teddy Granroth och Hanna Noro

Plats: Pojo kyrka
Tid: 13 januari 2013

Det brinner en stjärna är namnet på gruppen Kvarnrots trettondagskonsert i Pojo kyrka. Sången med samma namn, som gruppen inleder konserten med, är en typisk folklig koral, vilket gruppens sångerska Katarina Kvarnström (Selenius-Hedman) specialiserat sig på.
Tillsammans med Kaarle Mannila på slagverk, Teddy Granroth på piano och Hanna Noro på tvärflöjt framför hon en hel del av den varan.
Tendensen är att inleda de folkliga sångerna med medeltida stuk, sedan poppa upp det lite och göra det jazzigt i andra versen, och sedan återgå till något mer traditionellt på slutet. Ett koncept som låter bra, även om kombinationen först känns lite överraskande.

Folkligt och engelskt
Konserten består förutom av koraler i hög grad av engelska och amerikanska julsånger, som Do you hear what I hear? av Gloria Shayne Baker och Noel Regney och Candlelight carol av John Rutter.
Ett par typiska trettondagssånger får också vara med; De var de heliga kungar, en traditionell, mycket gammal trettondagsvisa, och Guds frid i gode vise män, även den mycket gammal.

Proffsigt och välvalt
Kvarnström träffar ledigt de högsta tonerna och hennes röst och sångstil lämpar sig väl för folkliga koraler. Hon sjunger med inlevelse, men ändå enkelt och med stor närvaro.
Även om koralsångstilen passar henne är det trevligt att höra att hon också kan komma ifrån den, som i Varpunen jouluaamuna av Otto Kotilainen och Zacharias Topelius, med finsk text av Karl Adolf Hougberg.
Musikerna är proffsiga, samspelet dem emellan fungerar bra, och hela gruppen njuter tydligt av att musicera tillsammans. Mannilas slagverksspel är mycket njutbart, så välvalt, på bland annat xylofon, triangel, djembe och odo. I bland annat We three kings kommer trumkompet riktigt till sin rätt, både snyggt och häftigt.

Stilla extranummer
Granroth kompar konserten på piano på sitt porlande sätt. Vissa sånger ackompanjerar någondera av dem på basfiol, Granroth spelar stundtals dragspel och sjunger stämsång med Kvarnström, och Hanna Noros tvärflöjtsspel är högt och rent.
Den välfyllda kyrkan ljuder länge av applåder efteråt och gruppen framför Härlig är jorden som extranummer, porlande och med lite koralsladd i sången, men ändå stilla och vackert.
– Aaah, hörs en suck ur publiken efteråt.
En fin konsert som avslutning på julsäsongen.