Udda gubbe på kryssning

Inga stjärnor i natt, sir (dikter)

Lars Huldén

Förlag: Schildts & Söderströms, 2012.

Lars Huldéns (f.1926) författarskap sträcker sig över en lång tidsperiod och har i olika skeden prisbelönats. Den första debutsamlingen Dräpa näcken utkom 1958. Sedan dess har det blivit ungefär ett trettiotal lyrikverk i olika varianter.

Till texterna som producerats under åren hör förutom regelrätta dikter, även sånger och texter anpassade för revy och kabaré. Lars Huldén är också uppskattad för sin digra översättargärning, samtidigt som han inte skyggat för dialekter.

En i raden
Den här hösten är han aktuell med diktsamlingen Inga stjärnor i natt, sir som innehåller texter med en tydlig tematik som hör ihop med åldrandet, i det här fallet "gubbens".
Samma fenomen kan man skymta i andra finlandssvenska författarskap som blivit livslånga. Bo Carpelan, Tua Forsström implementerar också åldrandet och den annalkande döden i de verk som utkommit senast. Kanske kan man tänka sig att de alla är genuina författare som inte skriver för att förtjusa en publik, utan låter dikten förkroppsliga livet själv och därmed blir de för individen aktuella beröringspunkterna viktiga att gestalta.

Den gamle älskar
Dikterna är lättillgängliga och av en sådan art att också den mindre bevandrade lyrikläsaren borde kunna tilltalas av innehållet. I centrum finns en gammal person som uppehåller sig på ett kryssningsfartyg som metafor för livet och hamnen dess ändplats. Även tåget finns med som en annan symbol för samma livsresa.
Flera av dikterna har mer formen av längre aforismer och kloka utsagor. Självironin skymtar fram som i följande strofer: "Spotta mig, älskade, i håret;/ det vill inte lägga sig ner,/ det lilla som är kvar,/ en tuva saltgräs i Kalahari".
Andra dikter i början av samlingen avhandlar förälskelse och nuddar vid fenomenet att inte längre vara sedd av den unga flickans blick eller sexualiteten hos den åldrande: "Jag kysser dig runtom./ Så gör den gamle/ när han älskar.".

Ett långsamt liv
Texterna känns insiktsfulla utan att bli pekfingeraktiga. På dagens trendspråk kunde man säga att här förespråkas enkelhet och "slow-life". Han skriver: "... leva enkelt,/ se stjärnorna tändas och vandra,/ ha det så som jag aldrig/ unnat mig att ha det."
Budskapet är tydligt i samlingen. När livet går mot sitt slut skalas vi av. Det viktiga återstår. Först då tenderar vi att få syn på det. Döden är inte direkt välkommen, samtidigt som ett evigt liv på jorden inte heller är ett alternativ. "Bara att leva lite längre/ än det ser ut att bli.". I samlingen ryms också några dikter som är mer samhällskritiska, men den här gången är de i minoritet. Rimligtvis tangeras också den åldrande kroppen när "svanskotan skrapar i golvet" och broskskivor slits ner. Dikter med ett lätt satiriskt anslag finns också representerade den här gången.

Högläsning
Som helhet känns samlingen för det mesta koncentrerad, men vid en snabb genomläsning önskar man stundvis att det gjorts en striktare sovring, alternativt att det funnits en indelning av något slag. Däremot finns det få dikter som inte solitärt skulle hålla måttet och vara belysande utifrån den övergripande tematiken.
Dikterna torde fungera utmärkt för olika typer av högläsning. Möjligen så att de till och med ger ännu större behållning när de läses högt.