I myternas land

Anaché – Myter från Akkade

Maria Turtschaninoff

Förlag: Schildts & Söderströms 2012, 389 sidor.

Maria Turtschaninoff är redan väletablerad på barn- och ungdomsboksfronten. År 2007 utkom hon med sin första roman, barnboken De ännu inte valda. Därefter följde fantasyromanerna Arra – Legender från Lavora (2009) och den mer urbant präglade Underfors (2010).

Hennes nya fantasyroman Anaché – Myter från Akkade utspelar sig i samma värld som boken om Arra, och visst kan man skönja likheter mellan de två. Båda fångar läsaren i ett spännande äventyr om en flickas uppväxthistoria och hennes inre magiska gåvor som utvecklas under historiens gång.
Båda handlar om att övervinna svårigheter och betvinga sin rädsla, och båda är skrivna på ett suggestivt och målande språk. Mycket i berättelsen om Anaché känns igen från tidigare, men mycket är också nytt. Arra och Anaché har vitt skilda karaktärsdrag och vitt skilda historier att berätta.

Ett steg längre
Nomadflickan Anaché växer upp i den nästminsta Akkadestammen Khalka. Tillvaron präglas av ett starkt patriarkat och en andevärld som är lika verklig och närvarande som den jordiska. För att upprätthålla en harmonisk tillvaro måste andarna vördas.
Så rubbas balansen. En enda despotisk man gör att skapelsegudinnans vrede angriper hela Akkade, och Anaché drabbas av en fruktansvärd förlust. Detta får henne att gå vägar som ingen Akkadekvinna gått före henne, och hon upptäcker snart att det betyder allt att ha andarna på sin sida.
Anachés svåraste tid förändrar henne, vilket formar hennes fortsatta liv och därmed även för handlingen i en högst oväntad riktning. Utan att avslöja för mycket känns det ändå motiverat att påstå att Turtschaninoff tar fantasygenren ett steg längre, och liksom sin protagonist går dit ingen annan gått.

Starkt patriarkat, rikt kulturliv
Ett av bokens genomgående teman är männens maktposition och den stora skillnad det råder mellan kvinnor och män och deras uppgifter i samhället. Anaché får lära sig att jaga av sin bror Huor, men måste hålla det hemligt eftersom det är något som bara män får syssla med. Likaså bör män hålla sig borta från så kallade kvinnosysslor, som att samla nötter och bär och idka hushållsarbete.
Tiden som berättelsen utspelar sig i är endast vagt definierad, men med en försiktig gissning utgående från de ledtrådar som finns ligger järnålderssamhället nära till hands. Akkadefolket bor i tältliknande, flyttbara gerr, och deras hästar och får är viktiga för deras överlevnad. De idkar även handel med de övriga stammarna i form av bland annat järnföremål, kryddor och örter. Vid stora händelser i livet är riterna viktiga, som vid bröllop och övergången från barndomen till vuxenvärlden.
Myter och legender som rör andarnas och människornas kontakt med varandra är också centrala för Akkade, och dessa berättas för det mesta av en kvinnlig karaktär vid lägerelden. Turtschaninoff skildrar skickligt ett rikt kulturliv med många olika aspekter, där paralleller lätt kan dras till vår egen värld, fantasivärlden till trots. Som läsare har man inga problem att leva sig in i handlingen och få den att kännas lika verklig som ens egen.

Mytisk vokabulär
Visst har Anaché – Myter från Akkade typiska drag från övrig fantasylitteratur, och inget ont i det. Kampen mellan gott och ont är ett av dem, magins och prövningarnas roll andra. Turtschaninoff introducerar en hel vokabulär med mytiska företeelser, varav de flesta klingar så äkta att man utan ordlistan i slutet av boken skulle skrapa sig i huvudet och fundera hur det kommer sig att man aldrig hört talas om vejaurer och telogelbär tidigare.
Trots att berättelsen uppenbarligen utspelar sig i en mycket gammal värld har den ändå en härligt modern touch. Den kategoriseras som ungdomslitteratur, men är garanterat lika fängslande för vuxna. Det är inte bara i akkadernas värld som Anaché kommer att leva kvar.