Björnen Paddington och Kristian Thulesius. Foto: Lilla Teatern

Paddington har flyttat till Helsingfors

Unga Teatern inleder hösten med en brittisk barnpjäsklassiker som inte är sönderspelad hos oss, Michael Bonds Paddington. Björnen som får namn efter tågstationen där han hittas, är en mysig bekantskap för barn allt från 3 år upp till yngre lågstadieelever.

Paddington
Regi och dramatisering: Christian Lindroos.

Scenografi, dräkter och projiceringsbilder: Janne Siltavuori.
Ljud, ljus och animation: Jukka Hannukainen.
Musik: Sofia Finnilä.
Dockmakare Maija Poskiparta.
I rollerna: Kristian Thulesius, Nina Jääskeläinen/Stina Liman, Ylva Edlund, Kari Jagt, Frank Skog.
Premiär med Unga teatern på Diana-scenen 8.9.

Herr och fru Brown (Kari Jagt och Ylva Edlund) stöter på björnen (Kristian Thulesius) på Paddington station när de väntar på att dottern Judy (Nina Jääskeläinen) skall komma hem på sommarlov från internatskolan.
Men hon har förstås inte hjärta att lämna kvar björnen som rest ända från Peru alldeles ensam så han får flytta in hos familjen Brown med sina marmeladsmörgåsar och sin fula hatt med bacon i.
Till grannen herr Currys (Frank Skog) förtret, för han kan inte sova när björnen för ljud. Fast när Paddington erbjuder sig att stryka herr Currys Zorro-skjorta vilket fru Brown vägrar göra, är det annat ljud i skällan. Slutresultatet blir inte helt det önskade så herr Curry får fundera ut en ny maskeradkostym åt sig.

Gillar vatten
Paddington är kanske inte en riktig tvättbjörn trots allt, men vatten gillar han. Både i badkaret och i havet. Sommarlovets sista dag passar ännu familjen Brown på att njuta av en picknick på stranden tillsammans med familjevännen herr Gruber (Frank Skog). Sen är det igen dags att följa Judy till Paddingtons station för att åka tillbaks till skolan när höstterminen börjar.
Paddington gestaltas av en stor och lurvig nalledocka, tillverkad av Maija Poskiparta och med Kristian Thulesius som dockförare. Ylva Edlund och Kari Jagt är förutsägbara som paret Brown, Nina Jääskeläinen käck som en scout i sin skoluniform.
Frank Skog blir den som river ner mest skrattsalvor, i synnerhet när herr Curry bränner sig på strykjärnet när han försöker anmäla Paddington till djurskyddet, Animalia. På så sätt har regissören Christian Lindroos indirekt petat in lite dagsaktualitet också i pjäsen.

Enkelt, funktionellt
Scenografin av Janne Siltavuori är enkel men funktionell. Den består inte av så mycket mer än tre skärmar på vilka det projiceras animerade miljöer av Jukka Hannukainen som byter an efter: tågstationen, hemmet, stranden, antikvitetsaffären.
Ibland är bilderna rentav rörliga, ibland ackompanjerade av ljudeffekter som havsbrus. I föreställningen ingår också fin musik av Sofia Finnilä där särskilt sommarlåten fastnar I huvudet.

Vilsamt avbrott
Föreställningen sjunger långsamhetens lov och blir ett vilsamt avbrott i dagens snuttifierade barnkultur i snabbtempo. En del blir rentav lite otåliga under den knappa en timme långa föreställningen men förhoppningsvis snappar deras undermedvetna ändå upp tanken Gör mot andra som du skulle vilja att de gör mot dig.
En rolig poäng är också i början och slutet av pjäsen då Kristian Thulesius dyker upp som författaren Michael Bond och berättar att Paddington numera står staty på stationen och resenärerna brukar sitta och äta sina smörgåsar bredvid den.
Paddington spelas på Diana-scenen i Helsingfors på svenska i september och på finska i oktober. Den återkommer på Lillklobb i Esbo nästa vår.