Ingen är spelfri

Transaktionsanalys är både en teo­ri och en metod. Den syftar till att bota människor snabbt i stället för åratal av terapi.

Pärmbild
Psykologiska spel utifrån transaktionsanalys. En antologi.
Lasse Åhnby, red, Carina Brandin, Mattias Ekenberg, Eleonore Lind, Sigvard Persson, Kerstin Sandström, Stefan sandström, Henrik Segerlund, Benny Uhlenius.

Boken Psykologiska spel, där finlandssvensken Benny Uhlenius medverkar med ett perspektiv ur missbrukarvården, vill göra transaktionsanalys TA mera känt och även ge metoden en starkare ställning.
Ett samarbete mellan olika experter har byggts upp i Scandinavian Institute for Transactional Analyses, SITA. Där har också utbildning startats.
En grundläggande filosofi är att människor i grunden är goda, har en fri vilja och kan lösa problem. Människor är ansvariga för sina tankar, känslor och handlingar. TA utgår också från att alla förtjänar erkännande bara för att de finns och de kan förändras i ett feedbacksystem med andra, oftast genom samtal.
Erik Berne (1910-1970) är grundaren till TA – både teori och metodutveckling och skrev boken ”Games people play” 1964. Han talar bland annat om tre jagtillstånd: Föräldrajag, vuxenjag och barnjag som alla innehåller känslor, tankar och beteenden av olika slag.

Inte alltid vuxna
Vi agerar inte alltid utgående från ett vuxenjag – hur vuxna vi än är. Vi kan bete oss som en kopia av någon annan, typ förälder, eller upprepa ett tidigare bekant beteende, barn. Endast när vi beter oss adekvat för den aktuella situationen är vi i ett tillstånd av vuxenjag.
Lasse Åhnby, som är transaktionsanalytiker med högsta internationella behörighet, säger att spel är förutsägbara mönster av transaktioner som leder till utdelning. Drivkraften till att vi spelar spel är att vi har ett behov av uppmärksamhet, vilket i sammanhanget kallas ”strokes”. Man kan skaffa sig uppmärksamhet på andra och bättre sätt, men spel ger säkra och snabba utdelningar.

Offer och Räddare
Stefan Sandström hänvisar till Bernes ursprungliga speldramatik som bygger på tre roller: Offerspel, Förföljarspel och Räddarspel. Dessa roller kan iakttas i olika livsspel, som kan kallas till exempel ”Jag försöker bara hjälpa dig”, ”Sparka mig” eller ”Se vad du får mig att göra”.
Typiskt för ”Jag försöker bara hjälpa dig”-spelaren är att man inte har något intresse av att faktiskt hjälpa. Här finns en dubbelhet i spelrollerna då man uppträder som Räddare, men dolt är Förföljare eftersom man inte engagerar sig i klienten så som man ger sig ut för att göra. Här kan det handla om en stor investering i själva spelrollen: Man tycker om att vara läkare/socialarbetare/vårdare och följer alla procedurer för att få erkännande av kollegerna, men har inte stor framgång med klienterna.
Man kan också använda spel för att försöka återskapa symbiotiska relationer som man inte lyckades lösa med sina föräldrar när man var liten.

Roller byts
Uhlenius hänvisar till att Berne sagt att det inte finns någon alkoholism eller alkoholister, däremot finns det särskilda roller i psykologiska spel. Alkoholisters spel är livsspel som ger livsroll och identitet. Det typiska för alkoholistspelen är att ”oskyldiga” medmänniskor lockas in som med- och motspelare. Olika typer av spel är: Full och stolt, Smygsuparen och A-lagare. Olika roller i spelet är räddare, Förföljare, Den naive, Kontakten och Offer (alkoholisten). I spelet ingår också att roller byts.
Boken känns till en början väldigt teoretisk om man, som i mitt fall, inte är bekant med TA från tidigare. Men den öppnar sig efter hand.