Hårda bud i Fjärrkarelens koncentrationsläger

Upplevelser i finska koncentrationsläger

Allan Asplund

Förlag: Fredskämparna i Finland.

”En ny tid  hade randats för Finlands förtryckta och förpinade folk. Den fascistiska regimens  dagar var  räknade.”

”Kartano försäkrade oss ideligen att vi kunde låta alla förhoppningar om framtida frigivning fara. Oss väntade döden och därmed basta. Avlivningsmetoden var uppenbar: Försvagade av svält skulle vi duka under i någon farsot. Hans förhoppningar i det avseendet framgick tydligt av det djävulska leendet han ständigt uppvisade i Säämäjärvi då vi åt de ruttna hästkadavren.”
Allan Asplund, född 1906 i Hangö, var aktiv inom arbetarrörelsen och chefredaktör för Nya Folkbladet. I juli 1941 arresterades han i sitt hem i Vasa. Han förhördes, och när man inte fick honom att erkänna att han deltagit i motståndet mot kriget fördes han till länsfängelset i Vasa. Det enda han kunde lastas för var medlemskap i Sällskapet för fred och vänskap mellan Finland och Sovjetunionen.

Politiska fångar

Dagen efter att Tyskland inlett sitt anfall mot Sovjetunionen flyttades Allan Asplund och andra häktade fredsvänner till Köyliö reservfängelse. Där arbetade de hela sommaren för att i september transporteras med tåg i låsta oxvagnar till Riihimäki kasernområde. Där träffade fångarna för första gången kapten Kartano. Han beskrivs som en hårdför fascist känd för att vara hänsynslös och våldsam.
Snart bar det i väg ut till fronten i Suojärvi där de tvångskommenderade politiska fångar nätt och jämt klarade sig med livet i behåll. Efter reträtten i september fördes de bort från fronten och avväpnades. De flyttades till ett koncentrationsläger i Kangasjärvi. Nästan 200 män inhystes i ett litet och illa medfaret trähus. Allan Asplund berättar om hur de frös i sina sommarkläder när den första snön föll i början av oktober. Magra matransoner och hårt arbete började tära på de redan försvagade männen. Ännu väntade betydligt värre förhållanden. I januari 1942 kommenderades de till Säämäjärvi, ett koncentrationsläger som fick honom att inse att det finns helveten på jorden. En ny matordning skulle också lära fångarna veta hut och sköta sitt arbete.

Nyutgivning

Allan Asplunds berättelse om sin tid i finska koncentrationsläger, flyktförsök och slutligen hemförlovning hösten 1944, är en skrämmande skildring om ett avsnitt i vårt lands historia som länge tigits ihjäl. Boken utkom första gången i Sverige 1949. Hans sonson, frilansjournalisten Bubi Asplund, har gett ut Upplevelser i finska koncentrationsläger på nytt i samarbete med Fredskämparna i Finland.
Det finns inte många exemplar kvar av upplagan från 1949 och Bubi Asplund önskar att boken nu ska nå ut till flera läsare. I höstas gavs en finsk översättning ut, också den gjord av Bubi Asplund.
– Jag har inte träffat farfar, han dog nästan på dagen ett år innan jag föddes. Men det har pratats om honom och hans bok inom familjen och jag har alltid varit lite intresserad av historia. Det här är ett kapitel som man inte talat om i skolan och samhället.
Bubi Asplund bad sin pappa om att få boken.
– Jag fick den på ett villkor – att jag skulle se till att den blir översatt och nyutgiven.
Han konstaterar att han tog sig vatten över huvudet med översättningen. Han hade kommit halvvägs med den redan i början av 2000-talet, men han lämnade projektet åt sidan fram till 2009.
– Jag bestämde mig för att göra ett nytt försök och fick ett stipendium från Svenska kulturfonden.
Samtidigt kontaktade han olika förläggare, men fick nej efter nej.
– Det fanns inget intresse och de tyckte att boken innehöll för mycket av Allans egen ideologi och sovjetpropaganda.

Äntligen ett ja

När Bubi Asplund kom i kontakt med Fredskämparna i Finland fick han äntligen ett ja.
– Jag är förvånad över att den inte fått någon negativ respons. Jag hade väntat mig att några borgarungar skulle opponera sig.
I nyutgåvan har han låtit språket vara och bara rättat slagfel för att behålla tidsandan. Något som inte var lika enkelt när det kom till den finska översättningen.
– Nu har jag infriat löftet till min framlidna far och kan lägga projektet åt sidan.
Allan Asplund arbetade i 17 år på Folktidningen Ny Tid. Han dog 5 oktober 1961 vid sitt arbete på redaktionen i Helsingfors.