Sagoväsen möter hård verklighet

Havsmannen

Carl-Johan Vallgren

Förlag: Alberg Bonniers 2012, 276 sidor.

"Vi kunde höra honom igen när vi drog honom bort till öppningen, det där medvetandet som bara pågick och hördes i våra egna tankar."
 

Carl-Johan Vallgrens nya roman Havsmannen börjar överraskande realistiskt och vardagsnära i åttiotalets Falkenberg, hans egna hemtrakter. Syskonen Nella och Robert kämpar för sin överlevnad i skolan medan mamma super och pappa sitter i fängelset. Den värsta plågoanden av dem alla, Gerard, skyr inga medel när han gör allt han kan för att göra livet så jävligt som möjligt för syskonen. Robert får ta de värsta smällarna, och därigenom lyckas Gerard plåga och skrämma Nella till att både skolka och stjäla för att hennes lillebror ska få vara ifred.
En kväll blir Nella vittne till hur Gerard och hans gäng bränner ihjäl en kattunge. Scenen som beskrivs är så hjärtslitande realistiskt återgiven att jag försöker komma förbi den genom att inte riktigt läsa allt som står utan bara snabbt ögna igenom texten. Det går inte särskilt bra och avsnittet är ett lysande prov på hur Carl-Johan Vallgrens berättarkonst drar in läsaren i berättelsen och får en att se, höra och känna det som Nella, Robert och senare även Havsmannen upplever.

Saga och verklighet

Havsmannen är ett mystiskt väsen som dyker upp i berättelsen när Nella kämpar som värst mot plågoandarna. Hon hittar honom svårt skadad i en sjöbod där det verkar pågå en hel del skumma aktiviteter.
Plötsligt har berättelsen vänt från det gråa och realistiska till det fantastiska. Gerard och hans kumpaner är fortfarande en ständig plåga. När Nellas och Roberts pappa dessutom kommer hem från fängelset kompliceras tillvaron ytterligare.
Nella och havsmannen lär känna varandra och de får en speciell relation som gör att de både orkar kämpa vidare. Tillsammans med kompisen Tommy försöker hon rädda havsmannen från gänget som fångat in honom, och nu verkar finna stort nöje i att pina och plåga havsvarelsen. Det är en plågsam och utdragen räddningsoperation med många vändningar, samtidigt som syskonen Nelly och Robert får allt större problem på hemmafronten och i skolan.

Beklaglig biroll

Havsmannen får tyvärr bara en biroll i boken trots att han gett namnet åt den. Det är synd för det känns som om Vallgren nu slarvar bort en berättelse med att klämma in honom här.
Vallgren har en förkärlek för det fantastiska och groteska. Den vidunderliga kärlekens historia (2002) som belönades med Augustpriset, handlar om den döva och vanställda dvärgen Hercule Barfuss som föds på ett horhus. Han besitter telepatiska förmågor, precis som havsmannen. Läsaren får följa Hercule genom livet och i jakten på den flicka som föddes på bordellen samma natt som han. Det är en märklig och sagolik historia och jag hoppades att Havsmannen skulle bjuda på en liknande läsupplevelse.
I stället koncentrerar sig Vallgren på Nella och Roberts historia. Inget fel i det, den är gripande och synnerligen aktuell med tanke på den diskussion som förs om barnfattigdom i både Sverige och Finland. Jag önskar bara att havsmannen fått vara något annat än en biroll.