Björnar och bastubad

Åsa Larssons senaste deckare rör ihop trogna hundar och brutala mord till en välfungerande blandning.

Pärmbild
Till offer åt Molok
Åsa Larsson

Albert Bonniers 2012

"Hela vägen hem ylar isen i Elinas öron, den gråter utan uppehåll, den klagar och spricker."
 

Kiruna med omnejd är miljön, och allt börjar med att man skjuter en björn och hittar en människotumme i dess mage. Några månader senare hittas en kvinna mördad i sitt eget hem, brutalt ihjälstucken med en grep. Kammaråklagare Rebecka Martinsson, känd från Larssons tidigare böcker, börjar nysta i dödsfallen som verkar ha inträffat ovanligt tätt i den döda kvinnans familj.
Att Åsa Larsson lyckats trollbinda miljoner läsare i sammanlagt över tjugo länder, är inte svårt att tro när man håller hennes senaste, flera gånger uppskjutna, bok i handen. Larsson lyckas på något märkligt sätt skriva om ruskiga mord, obehagliga människor och karga miljöer så att slutresultatet blir något som samtidigt är både vidrigt och… ja, varmhjärtat. Kirunavintern är kall, men under sitt barska yttre har många av människorna (och de ständigt närvarande hundarna) de där klyschiga hjärtana av guld som ger böckerna värme och liv.

Exotism i såväl miljö som kärlek

För mig som en finländare som aldrig varit norr om skidcentret Åre i Sverige, blir Åsa Larssons böcker en blandning av exotism och något välbekant. Snömängderna och de enorma avstånden är något man inte ser i södra Finland, däremot känns de finska ortsnamnen och bastubadandet som något väldigt hemtamt – och något man aldrig annars stöter på i de svenska deckarna som stöts ut på löpande band. Åsa Larsson tyr sig dock i den här boken till ett berättargrepp kollegan Camilla Läckberg alltid använder, nämligen att låta ett äldre sidospår löpa parallellt med nutidshistorien. Personligen föredrar jag nutidsspåret, tycker Larsson är starkare i skildringen av arbetande poliser, trilskande makthavare och vänskap på mer eller mindre oväntade ställen. Ett tema som går igen i de båda tidsspåren är den starka kvinnan som befinner sig i ett problematiskt förhållande till den hon älskar. I det äldre är problemet klass, i det moderna fysiskt avstånd och frågeställningen kring ifall motsatser attraherar eller inte. Skilda världar rör de sig båda i, polisen Rebecka, lärarinnan Elina och deras respektive älskare.

Att börja knyta ihop trådar

När Åsa Larsson tidigare i våras gästade det rikssvenska litteraturprogrammet Babel, avslöjade hon att nästa bok om Rebecka Martinsson kommer att bli den sista. Spår av detta kan eventuellt anas redan i Till offer åt Molok, där speciellt slutet låter ana att en del dramatiska förändringar väntar i Rebeckas liv. Jag sörjer redan på förhand att jag inte kommer att få ta del av så mycket mera Kiruna-liv, men tycker å andra sidan att Larsson gör klokt i att börja avrunda nu, på topp. Men än är det inte slut!