Han fann en orgel i byns kyrka
Anton Nervander är sexton år gammal och drömmer om att bli kantor. – Att vara kantor är det mest mångsidiga musikeryrket man kan ha, säger hans lärare Niels Burgmann.
En sommardag stod dörren öppen till Västanfjärds kyrka. Då klev tolvåringen Anton Nervander in. Han fann snart orgeln och satte sig ner för att spela. Gnistan tändes och intresset var väckt. Därefter tog pojken kontakt med kantorn och bad om lov att få fortsätta spela på egen hand i kyrkan. Två till tre gånger i veckan gick Anton Nervander sedan dit för att öva alldeles ensam. Så fortsatte han i flera somrar.
– Det lät kanske inte så bra de första gångerna. Jag satte telefonen bredvid mig. På den spelade jag upp välkända psalmer som jag sedan tog ut på gehör, och så försökte jag spela likadant.
På den vägen är sextonåringen. I våras gick han ut högstadiet, och den här hösten har han inlett sina studier på den splitternya förberedande kantorsutbildningen vid Lärkkulla folkakademi.
Redan som sexåring började Anton Nervander spela dragspel. Varje dag efter skolan gick han till kyrkoherdens man som undervisade honom i dragspelets grunder. Några år senare var det dags för Musikinstitutet Arkipelag. Tillsammans med dragspelsklubben på orten åkte han omkring och uppträdde på olika platser i regionen. Snart spelade han även piano i mindre skala.
Får skapa egen nisch
Anton Nervanders första läsår i Karis kommer sannolikt att följas av ytterligare ett på samma ort innan det är dags att fortsätta C-kantorsutbildningen vid Musikhuset i Jakobstad. Det är ett mål som Anton Nervander just nu ser som rimligt. Däremot har han inte funderat särskilt mycket på vad ett jobb som kantor skulle innebära i praktiken.
Hans lärare Niels Burgmann är vid det här laget utbildad A-kantor och besitter gedigen erfarenhet inom området.
– Att vara kantor är utan tvivel det mest mångsidiga musikeryrket man kan ha, säger han.
Mångsidigheten är också något man önskat slå vakt om vid Musikhuset i Jakobstad.
– Man har velat föryngra hela kantorsutbildningen. Det handlar inte bara om orgelspel och att medverka i de traditionella gudstjänsterna. När man väl kommer ut på arbetsmarknaden ska det vara möjligt att skapa sin egen nisch inom musikverksamheten för den församling man jobbar i, säger Kristoffer Holmberg.
Han är den som bär huvudansvaret för Anton Nervanders utbildning vid sidan om sitt arbete som programchef för Lärkkulla pop & rock.
– Det är viktigt att utbildningen motsvarar det som du sedan kastas in i när du börjar jobba, säger Niels Burgmann.
I dag arbetar han som kantor för Ekenäsnejdens svenska församling, men vägen till A-kantorspappren har inte varit alldeles enkel. Niels Burgmann har en rikssvensk grundutbildning som han sedan kompletterat med flera olika tilläggsutbildningar. Enligt kyrkans sätt att se på saken är hans papper godkända. Sibeliusakademin har ett annat synsätt.
Viktigt med mångfald
Det som bekymrar mera än det rätta pappren är att tillväxten i dag när det gäller svenskspråkiga kantorer i Finland är eftersatt. I nuläget finns ett åttiotal verksamma kantorer inom Borgå stift. Många av dem går småningom i pension. Huvudtanken med det pågående samarbetet mellan Musikhuset i Jakobstad och Lärkkulla folkakademi, är att få fler behöriga C-kantorer i Svenskfinland.
– En målgrupp är till exempel vuxna från södra Finland som redan skaffat familj. De vill knappast satsa fem år på studier i Jakobstad, säger Kristoffer Holmberg.
Genom det här arrangemanget, och en del kommande distansstudier, så kan tiden långt borta från familjen minimeras. De geografiska umbärandena gäller inte enbart dem som bor i södra Finland.
– Vi har en dålig geografisk fördelning av den svenskspråkiga kantorsutbildningen i dag. Sibeliusakademin i Helsingfors vill inte utlokalisera. Enligt min uppfattning är det inte så bra att ha endast en utbildning på svenska. Det blir lätt konstnärlig likriktning, säger Niels Burgmann.
För en oinvigd kan det kanske tyckas överraskande att tala om konstnärlig frihet för en person som ska syssla med traditionell kyrkomusik i ett rum där ramarna förefaller ganska givna. Burgmann är av annan åsikt.
– Kyrkomusiken innehåller ett brett spektrum som omfattar allt från gregoriansk musik från 1200-talet till exempelvis dagens pop- och rockmusik. När det gäller gammal musik måste man ha kunskap om hur den gjordes då, för att kunna tolka den i dag. Finns det bara en skola resulterar det i bara en tolkning.
Notläsningen utmanar
Bakom oss tronar den jättelika orgeln i Karis kyrka. Det är dags för veckans första lektion för Anton Nervander. Han sätter sig vid orgeln och snart börjar tonerna till adventspsalmen Hosianna ljuda. Niels Burgmann instruerar sin unga adept mellan uppspelningarna.
Det gäller att få full koll på fötterna och pedalerna. Ackorden är krävande och även notläsningen kommer framöver att kräva en del koncentrerat arbete. Anton Nervander medger att det inte alltid känns så motiverande med notläsning för en person som är van att spela fritt efter eget gehör.
– Men jag vill bli kantor i framtiden. Jag är intresserad av de olika ljuden och att få ihop stämmorna. Studierna har varit roliga hittills. Det är helt annorlunda att få ha musik många timmar varje dag, jämfört med två till tre timmar i veckan som i högstadiet.
Orgeln i Karis kyrka är Anton Nervander mycket nöjd med.
– Den här är ju faktiskt stämd. Orgeln i Västanfjärd hade ibland sina egna små ljud.
Men så tillägger han diplomatiskt.
– Visst är den bra den också.