Full fart på Bokkalaset

För en kulturjournalist gäller det att vakna tidigt när det är Bokkalas i Ekenäs. Redan klockan 7.30 på fredagsmorgonen var nämligen femteklassarna från Österby skola på plats utanför Pro Artibus med sina cyklar. Uppdraget bestod i att sända iväg drömballonger och äta en läcker frukost.

Evenemanget som är en del av Bokkalaset parallellprogram, lockade trots den tidiga morgonstarten sammanlagt ett femtiotal besökare. Uppslutningen tog nästan arrangörerna på säng, och man fick improvisera lite med ballongerna.

Österby skola har i likhet med regionens övriga skolor, fått ta emot författarbesök genom BUK som är en förkortning av Barnens och de ungas bokkalas som pågår den här veckan.

– Pro Artibus besökte vi redan tidigare under veckan och fick då en inbjudan till frukosten. Jag förberedde eleverna på att det blir tidig start, redan 7.15, men de ville ändå väldigt gärna komma, säger läraren Marie-Louise Sandberg.

Undvik fascism

Det här veckoslutet borde ingen kultur- och litteraturintresserad kunna klaga på programutbudet i Ekenäs med omnejd. Det sammanlagda utbudet på Bokkalaset med olika typer av parallellprogram, gör att det förlängda veckoslutet sannolikt går till historien som det mest innehållsrika.

Fullt hus, ja snarare överfullt, var det i Ekenäs bibliotek redan klockan tio, där närmare ett sjuttiotal förväntansfulla besökare bänkat sig för att lyssna till det intima och varmt personliga samtalet mellan den danska författaren Josefine Klougart och Merete Mazzarella.

Samtalet rörde sig fritt, bland annat kring litteraturen som överlevnadsprojekt, olika nivåer av självbiografiskt skrivande och tankar kring hur man förhåller sig till sin författarpersona, som inte sällan skapats av medierna, och inte alltid stämmer överens med författarens egen bild av sig själv.

Författarna samtalade även kring riskerna med att förenkla och dissekera litteraturens språk.

– Litteraturen innehåller en komplexitet som skiljer dess språk från till exempel journalisternas och politikernas språk som många gånger kan vara förenklat. Det är viktigt att kunna se nyanser för att vi inte skall bli extrema eller fascister. Vi måste undvika förenklingar. Där har litteraturen en stor roll. Det är en unik konstform, sade Josefine Klougart.

Sopplunch

Efter en knapp timme måste författaren Josefine Klougart hoppa in i en taxi för att ta sig vidare mot New York för att där möta en ny publik.

Ekenäspubliken kunde fortsätta lyssna till nya författarsamtal, bland dem historieboksförfattarna Anna Lindholm och Sture Lindholm. Sedan var det dags att avnjuta en sopplunch.

Bokkalaset sköter numera om både andlig och lekamlig spis, vilket verkar ha gett helheten ett lyft. Under sopplunchen hördes röster som uppskattat torsdagens litterära samtal i Ekenäs församlingshem, där tro och annorlundaskap ventilerades utifrån olika författares synvinklar.

Systrar och outsiders

På eftermiddagen följde ett seminarium där konstnärssjälarna Edith Södergran och Helene Schjerfbeck sammanförts. Inför en rätt så välfylld sal, lyfte de konstnärliga processerna fram.

– Att kunna förundra sig är viktigt för att kunna se. Som skapande människa handlar det om att leva i pendelgången mellan att tro att man är ett geni, och att det inte kommer att bli något av det jag gör, sa poeten Heidi von Wright.

Snart gled samtalet in på tematiken Annorlundaskap som även är Bokkalasets huvudtema.

– Som tonåring valde jag kanske mer medvetet att ställa mig utanför, enbart av orsaken att det var lite tufft. Som vuxen konstnär står jag ända alltid utanför samhället. Lite av en outsider, så det finns ingen orsak att särskilt sträva efter det, sa Petra Lindholm.

Samtalet följdes av en uppfriskande paneldebatt som tog sina yviga svängar mellan systerskap, mytbildning, samt personlig mognad.

Behövs det en viss livserfarenhet för att skriva vissa verk? undrade panelledaren Ylva Larsdotter?

– Jag läste Edith ganska omoget och oguidat i mitt flickrum i Ekenäs. Begreppet mognad följer överlag ganska heteronormativa livslinjer. Återkomsten och upprepningen kan vara minst lika intressanta. Ur flickforskningssynvinkel försöker man nu komma bort ifrån tanken att flickskapet inte kunde ha ett värde i sig, och bara vara en väg vidare in i kvinnligheten, sa lektorn Mia Österlund.

Systerskap

Författaren Sanna Tahvanainen var övertygad om att Edith Södergran som själv var en ivrig fotograf, skulle ha älskat Instagram, medan Helene Schjerfbeck sannolikt skulle ha fått migrän av det.

– Jag har läst Helenes brev till Maria Wiik. De handlar om väldigt vardagliga ting. Hon hade alldeles tydligt samma behov som vi, när vi delar saker på Facebook. Vi måste bara få ut det.

Diskussionen gled snart in på vikten av systerskap.

– Det finns en fara i att vi börjar lyfta fram kvinnliga konstnärers behov av systerskap som något speciellt. Män träffar ju också män, förtydligade professor Ebba Witt Brattström.

Till slut ställde arrangören Birgitta Snickars von Wright från Edith Södergran sällskapet frågan: Vad behöver vi alla dessa sällskap till?

Efter professor Ebba Witt-Brattströms uttömliga svar stod det klart. Sällskapen behövs! Inte minst för att kvinnliga konstnärer och författare inte skall falla i glömska och för kanoniseringens skull.

– Sällskapen har en uppgift i att upprätthålla infrastrukturen, och det kan gott göras av mogna människor, sa professorn som inte såg det som bekymmersamt att det är svårt att engagera yngre.