Forskaren och språkvårdaren Charlotta af Hällström-Reijonen (bilden) kan med fog kallas en av världens främsta experter på finlandismer. Tillsammans med Mikael Reuter har hon redigerat den normgivande boken Finlandssvensk ordbok och då Svenska Akademien i våras gav ut den fjortonde upplagan av sin ordlista var det hon som bidrog med finlandismerna. I SAOL finns i dag cirka 260 ord som betecknas som finlandismer.

Det är ändå bara en bråkdel av alla ord som med en vid definition kan kallas finlandismer. I Finlandssvensk ordbok finns till exempel 2 400 ord och uttryck listade, och af Hällström-Reijonen konstaterar att det förmodligen existerar många som forskningen ännu inte identifierat.

– Jag tycker väldigt bra om finlandismer, de är intressanta och i vissa sammanhang passar de väldigt bra. Jag brukar säga att jag inte är en språkpolis som jagar finlandismer eller tycker att de är fula, även om det säkert finns de som tänker sig att jag ogillar dem.

af Hällström-Reijonen konstaterar att språkvårdarens och språkforskarens roller är ganska olika. Där språkforskaren bejakar en bred definition av finlandismer och gärna letar efter nya, har språkvårdaren en annan roll. För henne gäller det att öka medvetenheten om vilka ord och uttryck som inte är begripliga för en bredare svenskspråkig publik.

En fråga om utbredning

Men vad är då en finlandism i en vid bemärkelse?

Kanske kan man säga att finlandismer är alla ord som används i en någorlunda stor del av Svenskfinland men inte alls eller sällan i Sverige. Det som en sådan definition exkluderar är – förutom det allmänsvenska – också finländska slangord och dialektala uttryck som är väldigt lokala och kanske bara används på en ort. Men i övrigt är alltså ordets historiska eller språkliga ursprung inte avgörande för om det kan klassas som en finlandism.

Jag tänkte på ett ord som ”leidon” som används allmänt i Österbotten, och som jag tycker mig höra här i södra Finland då och då också?

– Ja, i och med att det används i hela Österbotten så tycker jag nog att man kan kalla det en finlandism. Men det är helt klart att gränserna inte är särskilt skarpa, och beror på vem som bedömer om något är regionalspråk eller inte.

Fennicismer

Många finlandismer är direkt eller indirekt påverkade av finskan. Bland journalister och andra som jobbar med språket som främsta arbetsredskap brukar dessa ses som särskilt problematiska, och att i skrift inte ge dem en sverigesvensk motsvarighet ses i regel som olyckligt eller felaktigt.

I det talade språket är fennicismerna där­emot en integrerad del. Speciellt i södra Finland används adjektiv som ”kiva” och ”hurja” allmänt. På många arbetsplatser frågar man sig vem som ska ”nakiteras” för (åläggas) en speciell arbetsuppgift. Och den som blir bjuden till en fest har ofta med sig en liten symbolisk gåva åt värdparet, en ”tuliainen”.

– Det finns en gammal tradition att fennicismer är sämre än andra finlandismer, men jag tycker inte att man kan tänka så. Ord ska inte dömas enligt var­ifrån de kommer utan för hur bra de fungerar. Jag tycker inte heller att det spelar någon roll om ett ord är en gammal arkaism eller kommer från en dia­lekt. Det gör inte ordet bättre i sig, säger af Hällström-Reijonen som uppenbarligen är på samma linje som många av HBL:s läsare som fördomsfritt nominerat flera tiotal finska lånord som i varierande grad används i finlandssvenskt talspråk.

Vilken är din egen favoritfinlandism?

– Täckas. Alla gånger. För att det inte går att säga på något annat sätt, och för att det är något man behöver säga om man är finländare. Det är ett ord jag inte klarar mig utan.