Arvet efter Stieg Larsson
I sin nya bok tar David Lagercrantz vid där Stieg Larsson slutade. Succétrilogin om tidskriften får därmed en efterlängtad fortsättning.
I augusti i år var det exakt tio år sedan Stieg Larssons första bok i Millenniumtrilogin, Män som hatar kvinnor (2005) gavs ut postumt. I december 2013 meddelade Norstedts förlag att David Lagercrantz, med författare till bland andra Jag är Zlatan (2011), fått i uppdrag att skriva en fristående fortsättning på Larssons kriminalromaner. Inte helt otippat väckte detta tillkännagivande blandade känslor inom bokvärlden.
-
Bok: Det som inte dödar oss.
Författare: David Lagercrantz.
Förlag: Norstedts 2015, 504 sidor.
En annan författare
Det är förstås alltid spännande då en i sammanhanget ny författare fortsätter på en annan författares verk. Det har vi sett förut, bland annat i Alexandra Ripleys Scarlett (1991) som fortsättning på Margaret Mitchells Borta med vinden (1936) och årsaktuella Johanna Nilssons Det grönare djupet (2015), uppföljare till Karin Boyes Kallocain (1940).
I Det som inte dödar oss introduceras några nya karaktärer, men miljön och huvudkaraktärerna är bekanta från tidigare. Tidskriften Millennium har bytt ägare, och Mikael Blomqvist känner sig märkligt oengagerad. Rykten sprids om att hans tid som journalisthimlens starkast lysande stjärna är förbi. Så blir han kontaktad av professor Frans Balder en natt. Professorn säger sig sitta på information som kan skaka den amerikanska underrättelsetjänsten i dess grundvalar och vill träffa Mikael omgående, men när Mikael når fram är professorn död. Samtidigt har Lisbeth Salander i egenskap av superhacker blivit inblandad i något utöver det vanliga och hennes och Mikaels vägar korsas igen, även om Lisbeth som vanligt har sin egen agenda.
Artificiell intelligens
En av bokens intressantare karaktärer är Balders åttaårige autistiske son som visar sig vara en stor matematisk begåvning, särskilt gällande primtal och faktoriseringen av dessa. Professor Balders liv och arbete träder i ett tidigt skede in i händelsernas centrum, och därmed också en matematisk och teknisk terminologi som snabbt ger upphov till förvirring hos den föga insatta.
Artificiell intelligens och hur superdatorer hotar ta över världen är handlingens ledstjärna och också, inte oväntat, var Lisbeth Salander kommer in i bilden. En annan ny karaktär och samtidigt det mörkaste molnet på den Salanderska himlen är Lisbeths tvillingsyster Camilla. Utan att avslöja för mycket bidrar Camilla till gissningen att Lagercrantz eventuellt spinner vidare på Millenniumtråden även efter denna bok.
Lagercrantz versus Larsson
Det är förstås omöjligt att undvika att jämföra Larssons och Lagercrantz författarskap. Jag är för egen del glad att Lagercrantz inte försöker kopiera Larssons stil rakt av och istället tillför Millenniumserien en frisk fläkt och vågar introducera nya karaktärer och en terminologiskt sett mer krävande tematik.
Lite besviken är jag dock på Mikaels och Lisbeths superhjältestatus som drar ner trovärdigheten en aning, men å andra sidan bör man hålla i minnet att en roman kanske inte nödvändigtvis måste vara fullt trovärdig på alla punkter. I det stora hela förvaltar Lagercrantz arvet efter Larsson på ett förtjänstfullt sätt, och mer än så kan man inte begära av någon som vågar ta sig an en av Sveriges mest lästa författare.