Glödande passion för enkel form
Det är passionen för att formge som driver bröderna Bouroullec, inte driften att göra bra business. Ronan och Erwan Bouroullec är duon bakom Iittalas nya stiliga vas, Ruutu och nu har Artek lanserat kollektionen Kaari av bröderna.
Stilen är suverän i all sin enkelhet. Inga utsvävningar, inte sockersött utan rakt och stramt, tidlöst och samtida. Pjäserna för Artek går helt i linje med företagets andra alster och i synnerhet med möbler av ikonen Alvar Aalto.
Sviten Kaari till och med lånar drag av Aaltos omtyckta runda träpall och visst har metallbandet som bär upp pjäserna i Kaari tydliga drag av Aaltos hylla i björkfaner.
Ronan Bouroullec håller med till hundra, för det är uttryckligen utifrån Arteks urval som bröderna har skapat en modern fortsättning på äldre klassiker.
– Jag är väldigt förtjust i ursprungliga Artek men anser också att det är naturligt att bygga på kollektionen med nya föremål. Samtidigt är det viktigt att tydligt markera att det handlar om nya alster.
Samarbetet med Artek är inte avslutat med Kaari.
Nytt projekt för Artek i vår
– Vi arbetar med ett nytt projekt för Artek, Mer vill jag inte säga annat än att lanseringen är i april, säger Ronan Bouroullec och beskriver Artek som en orörd skatt trots att företaget är väletablerat sedan många decennier och numera dessutom ägs av schweiziska Vitra.
Ronan är den äldre av bröderna, och startade studion ensam. Fem år yngre brodern Erwan fick börja som praktikant och avancerade sedan till assistent.
– I dag jobbar vi jämsides, vi tänker lika men det betyder inte att vi skulle vara av samma åsikt. I själva verket grälar vi om det mesta. Samtidigt jobbar vi tätt ihop. Jag har en känsla av att jag ser min bror oftare än med min hustru och dotter, säger Ronan Bouroullec och beskriver samtidigt sin relation till jobbet som en kärlekshistoria.
Bröderna är från Bretagne i nordvästra Frankrike men studion ligger i Paris. Företaget är relativt litet med inte ens ett halvt dussin anställda, och det är ett medvetet val.
– Vi gör inte enorma projekt, strävan är att bevara friheten att välja vem vi jobbar för. Det vanliga är att vi har ungefär tjugo samtida projekt. Formgivning är ingenting man gör i en handvändning, det är en fortlöpande process som tar tid, ofta två tre år innan den slutliga produkten är färdig.
Lika svårt med askkopp som hus
Bröderna Bouroullec är inte främmande för någon form av design.
– Vi designar allt från glas för Iittala till elektronik för Samsung, och vi listar inte favoritföremål eller favorituppdragsgivare. Det är exakt lika svårt ett formge en bra askkopp som ett bra hus, säger Ronan Bouroullec och jämför formgivararbetet med ett skådespel.
– Jag känner mig allt oftare som en skådespelare som spelar olika roller.
Ronan Bouroullec var bara 15 år när han visste att hans framtid låg som industriell formgivare, och som 18 höll han sin första utställning. Brodern gick i hans fotspår, och så finns ytterligare två yngre syskon, en syster och en bror som också är på väg in i branschen.
– De yngsta av oss är riktigt begåvade. Jag skrämmer gärna konkurrenter med dem, säger Ronan Bouroullec, som ger intryck av att vara en mild och försynt person.
– Vi kommer från anspråkslösa förhållanden, från en fattig del av Bretagne och från landsorten där till exempel mina farföräldrar aldrig lärde sig franska utan talade bara bretonska. Ingen i familjen har arbetat med konst eller formgivning, mamma var lärare i sjukskötarskolan och pappa tvingades ta över gården. Därför har hans önskan varit att ge oss barn chansen att studera enligt egen önskan.
Bröderna Bouroullec är kända för sitt avskalade okomplicerade formspråk och internationell press rankar dem till de största formgivarna i Frankrike sedan Philippe Starck.
Men på frågan om hans eget hem har en inredning som motsvarar brödernas moderna grepp om form ser han snarast förskräckt ut.
– Nej, verkligen inte. Jag köpte min första bostad för fem år sedan och bodde i hyreslägenhet innan. I hyreslägenheten inredde jag med grejer från loppmarknader och en del har hängt med. Jag vill fortsätta leva och bo omgiven av vanliga normala föremål. Inte spelar musikern sin egen musik hemma heller, säger han och tillägger att några prototyper ändå har hittat sin plats i hemmet.
- Om jag tar hem föremål som vi har designat ser jag alltid nya problem eller bristen i pjäsen. Och det ger mig dåligt samvete.