Marimekkos mörka hemligheter
Arbetstagarna huttrar och deras halsar svider av luftföroreningar. Förhållandena på de kinesiska fabriker som tillverkar Marimekkos väskor uppfyller inte finländska normer.
Kirsti Paakkanen ville ha en familj men drömmen besannades inte. Hon kompenserade det med Marimekko och förvandlade Armi Ratias nedläggningshotade skapelse till en finsk framgångssaga. Det var också Paakkanen som aktivt var med om att utse sin efterträdare Mika Ihamuotila.
I dag är Mika Ihamuotila inte längre Marimekkos vd. Företaget leds av Tiina Alahuhta-Kasko. Enligt Mika Ihamuotila var det svårare och mer krävande att leda Marimekko än han hade föreställt sig. Ändå lyckades han, på egen begäran, se till att han fick en årslön som var 87 000 euro högre än Paakkanens lön.
Berättelsen om Armi Ratia, Amer, Kirsti Paakkanen och Mika Ihamuotila är rafflande och ingår i den finländska företagshistorien. Skandaler, alkoholmissbruk, självmordsförsök, plagiering och misslyckade satsningar har färgat Marimekkos bana. Men samtida missförhållanden har vi inte vetat något om, fram till nu.
I natt utkom boken Marimekko – Suuria kuvioita (Into Kustannus), skriven av de undersökande journalisterna Esa Koivuranta, Kati Pehkonen, Tuija Sorjonen och Annina Vainio. . Författarna går igenom Marimekkos historia och besöker två av Marimekkos utländska fabriker, den ena i Kina och den andra i Estland. Marimekko valde vilka fabriker journalisterna fick se, och experter som läst texten i boken konstaterar att fabrikerna förmodligen tillhör de bättre.
Den kinesiska fabriken finns i provinsen Jiaxing i nordöstra Kina och tillverkar produkter också för bland annat Adidas och Wal-Mart. Intervjun med fabriksdirektör Zhang utmynnar i oklarheter om hur stor lön fabriksarbetarna egentligen har, hur mycket övertid de arbetar och om fabriken anställer minderåriga eller inte.
Helt klart är att det är så kallt i fabriken att arbetstagarna arbetar iförda täckjackor. Informationen överrumplade Marimekkos dåvarande vd och styrelseordförande Mika Ihamuotila som inte hade besökt fabriken. Efter att ha funderat på saken kom Ihamuotila fram till att en kall fabrikshall inte är lika oetiskt som till exempel barnarbetskraft.
Ihamuotila var själv med om att förbjuda Marimekko att använda sig av fabriker i Bangladesh. Beslutet fattades efter att tusen sömmerskor dött när en fabrikshall rasade samman i Rana Plaza 2013.
Marimekkos samarbete med fabriken i Kina har pågått sedan 2006. Företaget har nu lovat utreda förhållandena på fabriken. Enligt Ihamuotila kan även kinesiska fabriker fungera etiskt men det förutsätter ständig övervakning.
Om lönerna är usla i Kina är det inte mycket bättre på den estniska fabrik, belägen strax utanför Tallinn, som Marimekkobokens författare besöker.
Femtio sömmerskor arbetar på fabriken och deras uppgift är att klippa, sy och packa de tyger Marimekko skickar från Finland. I motsats till fabriken i Kina är detta en varm arbetsplats, kvinnorna arbetar iförda t-tröjor.
Sömmerskorna arbetar på provision och tjänar ungefär 800 euro i månaden. Lönen är därmed dubbelt så hög som minimilönen i Estland men klart lägre än genomsnittslönen. Sömmerskorna har inte råd att själva köpa de produkter de tillverkar. "Skomakaren går utan skor", säger en av de sömmerskor som intervjuas.
Plagiat och svek
I maj 2013 skakades Marimekko av en stor kopieringsskandal. Det visade sig då att Kristiina Isola, en av Marimekkos mest respekterade textilkonstnärer, 2007 hade kopierat den ukrainska folklorekonstnären Maria Primatjenkos mönster från 1963. Meningen var att mönstret skulle pryda Finnairs plan.
För Marimekko kom nyheten som en jättechock. Kristiina Isola erkände kopieringen och sade att hon hittat bilden i en barnbok.
Nyheten avslöjades av Helsingin Sanomat. Kirsti Paakkanen hade då stigit åt sidan och vägrade kommentera plagiatet men i den nu aktuella boken tar hon bladet från munnen.
"Det var fruktansvärt. Jag vakade många nätter. Jag hade aldrig kunnat tro att en person som Kristiina, som jag litade så obetingat på, skulle göra sig skyldig till något sådant", säger Paakkanen.
Samarbetet mellan Marimekko och Kristiina Isola avslutades 2013.
Marimekko har varit inblandat också i andra plagiatskandaler men då som den part som blivit kopierad. Hetast på plagiatmarknaden har mönstret Unikko varit – modegiganter som varumärket Victoria’s secret, specialiserat på underkläder, samt italienska Dolce & Gabbana har presenterat mönster misstänkt lika Unikko.
Dolce & Gabbana har ersatt Marimekko med en hemlig summa och lovat se till att inga produkter med ett mönster snarlikt Unikko finns till försäljning. Författarna till Marimekkoboken lyckades ändå via en näthandel komma över två nya par badshorts av märket Dolce & Gabbana med det beramade mönstret.
I dag leds Marimekko av Tiina Alahuhta-Kasko. Företagets konstnärliga chef är svenska Anna Teurnell som i höst presenterar sin första, helt egna kollektion. Mika Ihamuotila fungerar som styrelseordförande. Enligt obekräftade rykten skulle Alahuhta-Kaskos pappa, Matti Alahuhta, våren 2015 ha varit intresserad av att köpa aktiemajoriteten i Marimekko. Tiina Alahuhta-Kasko har meddelat att hennes huvudsakliga mål är att förbättra Marimekkos lönsamhet.