En kronologisk tidsresa
Boken är en utmärkt introduktion till vår planets utveckling genom tidevarven.
Finns det någon risk för att en okänd himlakropp plötsligt och oväntat skulle störta ned på jorden och åstadkomma en enorm katastrof? Visst finns den risken och i boken När himlen faller ner kan man närmare bekanta sig med farorna.
I Söderfjärden i Sundom söder om Vasa hittade naturvetaren Matts Andersén år 1984 en jättegryta på landbacken. Denna visade sig vara en meteoritkrater med 6 kilometers bredd och ett djup på 300 meter. Meteoritens landningshastighet var ca 20 km/sek. Nu är meteoritkratern emellertid sedan länge täckt av sedimentlager som i dag är åkermark. Författaren är numera ansvarig för besökscentrumet Meteoria i Sundom och har skrivit en högintressant bok om jordens geologiska historia. Några förhandskunskaper i fysik, kemi eller astronomi är inte nödvändiga.
Andersén tar läsaren elegant med på en resa med en tidskapsel genom de senaste 500 miljoner åren och stannar vid lämpliga tidpunkter och redogör för hur jorden just då ser ut. Meteorer eller stjärnfall är gruskorn som hamnat in i vår atmosfär medan meteoroider är större bumlingar som kan klara sig ända ner till jordytan och då kallas för meteoriter. Dessa består av sten eller järn.
Jordens forntid
Jorden såg ju i tidernas begynnelse helt annorlunda ut än nu och dagens kontinenter fanns på södra halvklotet där de bildade en jättekontinent. Så småningom flöt kontinenterna norrut och skiljde sig från varandra, men dagens krater i Sundom uppstod redan då i urtiden och seglade norrut. På hela jordklotet räknar man i dag med 190 sådana kratrar. Den största meteoriten slog ned vid Yucatanhalvön i Mexiko och förorsakade en så stor klimatförändring att dinosaurierna dog ut. I modern tid (1908) ramlade en stor bamsing ned i Sibirien varvid miljoner träd flög omkull. Man kan ju bara föreställa sig hur det hade sett ut i Skandinavien om den störtat litet längre västerut.
Djurlivets utveckling
Andersén berättar på ett levande sätt om hur floran och faunan så småningom utvecklade sig. Olika enkla former utvecklades och i Kanada har man påträffat djur med fem ögon. Fiskar uppkom, en del klev upp på land och andades för säkerhets skull med både lungor och gälar, flygödlor dök upp, de första däggdjuren tillkom, då våra "förfäder" närmast liknade råttor. Det fanns trollsländor med en vingbredd på över en halv meter. Småningom uppenbarar sig stenåldersjägare. Vid fem olika tillfällen inträffade massutdöenden, men så småningom repade sig både djur och växter.
Orsakerna till dessa katastrofer kan förutom meteoriter också vara vulkanutbrott, översvämningar, jättelika tsunamier med en höjd på 200 meter, kontinentförskjutningar och klimatförändringar. Under de senaste 2,5 miljoner åren räknar man med 50 istider. Fennoskandiens klimat har växlat mellan subtropiskt och istider.
Faror i dag
I början av berättelsen omfattar dygnet 21 timmar och året 400 dygn, men detta jämnar småningom ut sig. Andersén funderar också över riskerna för nya nedslag och vad som kunde göras för att avvärja sådana. I dag pågår en tämligen noggrann övervakning av himlavalvet och med god tur kan man upptäcka en farlig bumling i förtid. Men vad kan man då göra? Enligt boken återstår antingen laserkanoner eller att spränga den hotande himlakroppen med kärnladdningar, men som läsaren förstår är detta inte så enkelt.
För den som vill lära sig litet mer om vår kära planets förhistoria finns det mängder av intressanta fakta i boken. Boken är rikligt och åskådligt illustrerad. Texten är lättläst och man kan gott säga att det är fråga om populärvetenskap på toppen. Rekommenderas. Och besök Meteoria i Sundom!