Världskartan fångade hans intresse
Under sina studier i kläddesign upptäckte Ekenäsbon Magnus Strandberg att han egentligen var intresserad av konst.
RASEBORG "Mappa mundi". Det betyder ungefär världskarta på latin. Eller som engelska språket beskriver det. "Världens klädnad". Det är benämningen på den utställning som konstmagistern Magnus Strandberg sammanställt i Kronomagasinet i Ekenäs.
I våras utexaminerades han från Aalto-universitetets linje för kläddesign och dräktkonst. Före det studerade han bland annat litteratur och kvinnovetenskap. Konstbegreppet öppnade sig först senare.
– Det tog tid för mig att förstå vad konst kan vara och formulera begreppet. Tidigare hade jag en mer traditionell syn på saken. För att uttrycka det lite karikerat så handlade konst kanske främst om att "hänga tavlor på väggarna", säger han.
Medeltida kartor
Under studietiden vistades Magnus Strandberg i Wien på en motsvarande skola som Aalto-universitetet, och det ledde till en förändring i hans eget tänkande. I Wien arbetade man mera processinriktat, medan man i Finland fokuserade mer praktiskt och främst på den färdiga produkten.
Under studietiden kom han även i kontakt med den medeltida konsten, vars främsta representant varit kyrkokonsten.
– Jag tycker om melodramat där. Det finns lidande och stora livsberättelser som ibland till och med kan blir ofrivilligt komiska. Här finns ett visst schematiskt framställande, och man kan nästan fråga sig om man i dag ens "täcks" göra sådant längre.
I de medeltida kartorna har Magnus Strandberg funnit element som inspirerat honom i det egna konstutövandet, som numera handlar om så mycket mera än enbart mode och kläder.
– När man ritade de första världskartorna hade man ännu inte sett vyn av världen. Det var så att säga "Guds bild" man försökte avbilda. Det var ett spännande skede, när man försökte ta fram något som inte går att se. Samtidigt var det i viss mån ett försök till vetenskaplighet, säger Magnus Strandberg.
Dubbelt ljus
När möjligheten att ställa ut i Kronomagasinet kom nappade han på kroken. Sedan tidiga ungdomsår har Magnus Strandberg haft ett personligt förhållande till själva huset. Eftersom han gärna arbetar platsspecifikt, tedde det sig naturligt att göra en form av karta i rummet som besökaren kan relatera till som ett fysiskt objekt.
Magnus Strandberg tänker sig gärna "rummet" som ett editeringsrum, där saker kan och får förändras. Det sker i det ögonblick han konkret börjar jobba med de långvariga tankeprocesserna som föregått det konkreta och praktiska arbetet.
I Kronomagasinet har han gjort avgränsningar i rummet med hjälp gamla presenningar som han gärna samlar på. Med hjälp av det naturliga ljuset utifrån, och ett ultraviolett ljus som löper i en skena nära taket, skapas en from av inre rum. Det förtydligas när ljuset träffar de tretton runda formerna som målats på juteväv som väggarna är beklädda med.
Krävande rum
Ett morgonbesök i Kronomagasinet ger inte utställningen rättvisa. Det naturliga ljuset utifrån som når utställningen först på eftermiddagen, behövs i samspelet med Magnus Strandbergs installationer. När ljuset från de höga väggfönstren träffar ytorna, projiceras fönstrens rutverk på dessa, och då uppstår en form av färgade korsmönster.
– För mig har Kronomagasinet alltid haft en viss sakral framtoning, säger Magnus Strandberg och pekar på ett smalt fönster som mycket riktigt påminner om en form av altartavla eller altarfönster.
Initiativet till Mappa Mundi och att försöka fånga rummets egen rytm och "heliga ljus" (konstnärens uttryck) känns fräscht. Likaså den långvariga tankeprocessen som ligger bakom utställningen, och som Magnus Strandberg rent verbalt har lätt att formulera för besökaren. Det är nödvändigt, eftersom utställningen inte öppnar sig lika lätt utan denna bakgrundsinformation. Tanken är kanske att leda besökarens tankar långt bakåt till en tid då omvärldens världsbild var en helt annan än dagens. Men utställningen kräver dock en hel del engagemang av besökaren. För en person som inte tidigare är bekant med Kronomagasinet, kan det rentav vara svårt att avgöra vad som hör till själva utställningen och vad som hör till den dagliga utrustningen. Samtidigt har kanske just det varit en del av konstnärens målsättning, att låta de olika konstrummen uppgå i varandra.
Beroende på ljusförhållandet inne i utställningslokalen, så kommer varje besökare att tilldelas en alldeles unik upplevelse, eftersom utställningen är ständigt föränderlig.