Historisk teater med aktuellt tema
I pjäsen Gränsjägarens brud möts dåtid och nutid på ett sätt som är relevant i dagens samhällsdiskussion.
Det heter att om vi glömmer vår historia är vi dömda att upprepa den. Med det ordspråket i tankarna är det lätt att se hur såväl pjäsen Gränsjägarens brud som boken Främlingar i eget land behandlar ämnen relevanta för diskussioner i dagens läge.
Gränsjägarens brud är den tredje sommarteatern som föreningen Porkala Parentesen sätter upp. Pjäsen baseras på boken Främlingar i eget land, av Lena Selén och Berndt Gottberg, som berättar om de karelare som hamnade att flytta när Ryssland tog över Karelen och hur de bemöttes i resten av Finland.
– Det saknas väldigt mycket information om den här tiden, någon statistik finns till exempel inte, säger Selén.
– På de finlandssvenska orterna bemöttes karelarna med såväl vänlighet som fientlighet. Det här är ett tema som jag tror är väldigt viktigt i dag, med tanke på invandringsdiskussionen som pågår i vårt land.
Nytt med manus
Pjäsen Gränsjägarens bjud, som regisserats av Sven Sid, är också skriven av Selén och Gottberg. Att skriva ett manus för ett skådespel var en helt ny upplevelse för dem båda.
– Replikerna var särskilt jobbiga att skriva. De flesta av dem har vi grälat ihop tillsammans med Berndt, skrattar Sélen.
Sid tycker ändå inte det har varit särskilt svårt att arbeta med Seléns och Gottbergs manus.
– Lite har man fått korva om i det så att det ska låta naturligt, men så är det ofta, säger han.
Sid håller med Selén om att det är viktigt att vår lokala samtidshistoria måste bevaras med tanke på den diskussion som förs i dag.
- Tid: Premiär 6.8 kl. 18.00. Åtta föreställningar fram till 19.8.
- Plats: Lepopirttivägen 80, Sjundeå.
– Ungdomar är ofta inte intresserade av att lyssna på sina mor- och farföräldrars ungdomsberättelser. Det här är något vi tacklar också i pjäsen.
Dåtid och nutid möts
Pjäsen utspelar sig i två olika tidsperioder: nutiden och mellan 1944 och 1955. I nutiden berättar Barbro Backman för sina ointresserade barnbarn Sofia Nordström och Oskar Grönroos om sina föräldrar, Henrik Wickströms karelska gränsjägare Rauli och Ida Flemmichs Sjundeåflicka, och de historiska omständigheter som ledde till att de möttes. Pjäsen tangerar på så sätt samtidigt de karelska flyktingar som Selén skrivit om, och den ännu mer lokala samtidshistorien om flyktingarna under Porkalaparentesens tid.
– Tidsaspekten implementerade vi för att ungdomarna i publiken ska ha lättare att relatera till det som händer, säger Sid.
En intressant språkaspekt har man också jobbat in i pjäsen. Sjundeåkaraktärerna talar endast svenska, medan de karelska karaktärerna i pjäsen alla talar finska. De spelas dessutom främst av finska skådespelare, av vilka många är nya på teaterscenen. En av dem är Gunborg Kallio, som inte har någon teatererfarenhet annat än från skolan.
– Jag såg en annons i tidningen och blev intresserad. Sen lyckades jag dessutom övertala mina barnbarn att komma med, skrattar hon.
Barnbarnen Emilia och Milja Kajasviita sjunger båda i kören och spelar karelska barn. Alla tre har haft lite olika språkproblem.
– Lite svårt har det varit med svenskan, men man har också lärt sig ganska bra. Åtminstone en del av det har nog fastnat, säger Emilia Kajasviita.
– För min del har det inte varit några problem med svenskan, eftersom det är mitt modersmål, men att behärska den karelska dialekten har varit lite klurigt, säger Kallio.