Att bearbeta sorg med konstens medel
Min far dog för drygt ett år sedan och det innebar nya dimensioner i min bearbetning av temat sorg och död, men det började redan för åtta år sedan, säger Heidi Hänninen.
Heidi Hänninen ordnar i samband med sin utställning Picknick för sorgsna på Galleri Zebra i Karis arbetsverkstäder kring sorg och död.
Det väcker frågor: Varför ta sig an så tunga känslor med konstens medel?
Det finns flera orsaker, säger Hänninen som är både skulptör, fotograf och konstpedagog. En är att konsten erbjuder många möjligheter, både konkret i form av material och metoder och mera abstrakt i form av förlösande processer, att hantera ett tema som sorg.
– Det kan vara svårt att uttrycka sin sorg verbalt, men med konstens medel kan man lyfta fram känslorna på ett tryggt sätt och samtidigt hålla sina egna gränser, säger Hänninen.
I sorgverkstäderna målar deltagarna till exempel sin sorg på stenar, men övningarna kan också vara performativa. I sin egen sorgbearbeting har Hänninen tyckt om att jobba med lera.
I verkstäderna strävar hon efter att vara lyhört närvarande. Deltagarna har alltid olika utgångspunkter och befinner sig på olika ställen på sorgbearbetningens väg,
Handlar om att möta
I vår västerländska kultur är sorg och död sådant vi ofta undviker, eller rentav medvetet skjuter ifrån oss, säger Heidi Hänninen. .
– Men sorg och död är inga förskräckliga saker som vi inte kan bearbeta. I själva verket blir de traumatiserande på grund av att vi inte förmår att möta dem. De är erfarenheter som är gemensamma för alla. Men ändå lever vi som om livet varade för evigt, i en illusion om odödlighet.
– Med att hantera och bearbeta de känslor som väcks av förluster, kan vi lättare leva med sorgen. Vi har bara ingen vana att göra det, och i vår kultur är det prästerna som blivit experter på att möta död och tala om sorg och död.
Naturligt för barn
I sitt konstpedagogiska arbete har hon stött på att många vuxna vill skydda barnen från beröring med sorg och död. De vuxna överför sina egna frusna känslor på barnen som vanligen har en oförstörd förmåga att möta både död och sorg, och i många fall också har ett behov att prata om det.
Hon berättar om en förskolepedagog som i motsats till sina kolleger lät barnen komma med på en workshop med död som tema.. Barngruppen hade varit med om förlusten av en kamrat varför det kändes speciellt viktigt.
– En del av föräldrarna blev förvånade när vi satt och åt kex och var glada. När man hanterar sorg innebär det inte att man hela tiden måste vara fruktansvärt sorgsen. Mest handlar det om att lyfta upp och tillsammans möta känslorna av förlust.
Kulturbundet
Det finns också samhälleliga, kollektiva nivåer av sorg – och även olika traditioner kring hanteringen av död.
– Erfarenheterna som människor bär med sig varierar beroende på var vi bor. Tänk bara på syriernas erfarenheter nu. Av förluster, våld och krig.
– Själv har jag iakttagit traditionerna kring död i Ryssland. Där finns till exempel begravningsplatser fulla med granna plastblommor. Man skapar ett andra hem för den döda, ett ställe där man kan fortsätta att umgås och minnas.