De fann Finlands finaste skärvor
De över 6 300 år gamla krukskärvor som scouter grävde fram i Karis i helgen är de finaste i sitt slag i Finland, enligt arkeolog Jan Fast som ledde utgrävningarna.
Stenåldersboplatsen ligger vid en privat sandgrop vid Långåmossarna söder som stamväg 51. Den var bebodd under ungefär 200 år, för omkring 6 300 år sedan.
Scouterna – Ekenäs Skogsvandrare, Karis Flickorna och Karis Gossarna – gjorde under veckoslutet utgrävningar under Jan Fasts ledning, i gynnsamt väder och med gott resultat.
Till exempel Lukas Idmans och Julian Kevins fynd skulle enligt Fast tveklöst förtjäna en plats i en monter på nationalmuseet.
Det handlar om dekorerade krukskärvor från tidig kamkeramisk tid. En av bitarna är en kantbit som visar att även en dekorerad kruka kunde vara av betydligt mindre storlek än man tidigare antagit.
– Det här var nytt även för mig, säger Fast.
Han skrev sin Pro gradu-avhandling om krukor från tidig kamkeramisk tid i södra Finland. Då gick han igenom tiotusentals arkiverade skärvor, men inte ens i den mängden fanns lika fina exemplar.
- Stenåldersboplatsen vid Långåmossarna i Karis upptäcktes av Lisbeth Jung 1992.
- Arkeolog Jan Fast gjorde nödutgrävningar av den erosionshotade sandgropskanten fram till 1994.
- Utgrävningarna fortsatte 2013 i samarbete med Ekenäs gymnasium.
- Till fynden hör lerkärlsbitar och brända benbitar av säl.
- Under tidig kamkeramisk tid har boplatsen legat i ett skyddat läge i den dåtida innerskärgården på samma stora ö som Lillsjöns boplats från samma period.
- På en kilometers avstånd ligger även Gålibacka tidigkamkeramiska boplats.
Ny teknik ger fler svar
Det fanns en tid då arkeologer noggrant putsade rent varje fyndbit. I nuläget gör man tvärtom. Så mycket materia som möjligt ska hållas kvar för att ge fler svar i laboratorium.
En doktorand vid Helsingfors universitet undersöker för tillfället sex stora krukbitar från Långåmossarna i hopp om att få reda på vad krukorna innehållit.
En möjlighet är sälfett. En annan är att man bränt lerkrukor just här och att skärvorna är bitar av misslyckade kärl.
Hellre skydda än gräva
Fast säger att man börjar ha bra koll på det boplatsområde som finns vid sandgropens kant. Det är cirka hundra kvadratmeter stort och sträcker sig in i granskogen. Alldeles intill finns ett helt ohotat och tre gånger så stort boplatsområde.
Forskare gör enligt Fast gott i att inte sticka ner spaden där utan lämna det som en fin forskningsreserv för kommande generationer.
– Naturvetenskapen utvecklas i snabbt takt. Man får betydligt mer information om man gör en utgrävning där om hundra år i stället för nu.
De utgrävningar som gjordes 1992-94 och från 2013 framåt är nödutgrävningar. Markägaren, som varit väldigt samarbetsvillig med arkeologerna, har rätt att ta sand från gropen och därtill gör den naturliga erosionen sitt.
Sandgropskanten råkar vara ett ställe där det varit mycket aktivitet. Djupa gropeldstäder tyder på matlagning eller bränning av lerkrukor.
Fortsättning i juni
Studerande från Ekenäs gymnasium och Karis-Billnäs gymnasium inledde årets utgrävning. Den fortsätter första veckoslutet i juni. Då tar Karis musei- och hembygdsförening och sällskapet Natura vid där scouterna slutade.
Hur fungerar det med en utgrävning i flera etapper?
– Det funkar utmärkt och är bra med tanke på hur olika grupperna är. På det här sättet blir det ingen press på dem, säger Fast.
Vad väntar med sista etappen?
– Det som väntar är utgrävningens intressantaste skede. Det är som med fiske, ju djupare du kommer desto intressantare fångst. Vi vet att vi är på rätt ställe, det är bara att hålla sig i skinnet i väntan.
Det finns ännu platser kvar. Hugade kan anmäla intresse till Göran Fagerstedt vid Karis musei- och hembygdsförening.