Inte bara en dans på rosor
Dansyrket är en dröm för många unga. Koreografen Favela Vera Ortiz är mer krass i sin syn på dansen och dess framtid i Finland.
RASEBORG – Om ni skall dricka eller kissa så gör det nu.
Koreografen Favela Vera Ortiz ropar ut sina tydliga instruktioner till de sjutton eleverna som går på danslinjen vid Västra Nylands folkhögskola i Karis.
Salen där de repeterar är trång. Om några dagar skall de flytta in på Tryckeriteaterns betydligt rymligare scen. Verket Zona Temporalis som man arbetat med sedan hösten har snart premiär och övningstiden uppgår nu till över tjugo timmar i veckan. Det är en hypnotisk ljudvärld i tre delar som skapats enkom för eleverna i samarbete med rikssvenskan Berith Stennabb, en redan tidigare välbeprövad samarbetspartner för koreografen.
Verket handlar om ett nomadfolk på en långresa vid tidzonens gräns. Koncentration råder. Fötter dunsar mot golvet, speglarna på långväggen fördubblar upplevelsen av de böjliga kropparna som rör sig som vattendroppar i ett outsinligt flöde. Ännu saknas smink och dräkter, vita täta engångsoveraller som egentligen inte är ämnade att dansa i.
– Det kommer att bli hett, säger Favela Vera Ortiz.
Det är redan hett. Svettlukten fyller rummet. Dansarnas fotsulor gnisslar mot golvet.
Koreografen är boss
En konstnär målar ofta sina verk baserade på yttre eller inre bilder. Men hur arbetar en koreograf?
– Tänk på det som en rörlig målning, säger Favela Vera Ortiz. Jag utgår ifrån en vision. Rörelsen kommer alltid i andra hand. Jag arbetar på samma sätt som en regissör. Skillnaden är att det inte finns något färdigt manus. Jag skapar världen utifrån rörelse, ljus och ljud.
Det finns en grund i varje landskap som bärs fram genom ljudet. I den första delen av det tredelade dansverket är det andning och vind som är musikens kärnelement. I del två är det sanden som står i centrum
– Del tre är bara "pure energy", säger Favela Vera Ortiz.
Hon föredrar alltid exklusivt komponerad musik framför redan existerande. Ibland skapar hon unika solodansverk för privatpersoner som aldrig dansat tidigare, men anlitar henne. Det här har utvecklats till en form av bisyssla för henne. Hon utgår ifrån att alla människor kan lära sig dansa på en viss nivå eftersom alla har en kropp. Att däremot vara professionell dansare kräver allt och lite till.
På salens golv ligger ett föremål som stör den visuella bilden. Koreografens röst genom rummet: Ta genast bort sockorna!
– Jag är boss. Det är helt klart säger Favela Vera Ortiz med eftertryck. Det är min koreografi. Allting handlar om ansvar, därför är det också jag som bestämmer och har sista ordet. Men det handlar verkligen om dialog med dansarna också.
På golvet rör sig nomadfolket vidare mot nya okända världar. Många av de unga dansarna drömmer om en professionell danskarriär. Favela Vera Ortiz har bett dem tänka noga efter. Arbetstillfällen är få, det gäller att kunna kombinera passionen med annat som ger inkomst. Själv arbetar hon som frilanskoreograf och är utbildad på Danshögskolan i Stockholm.
Vill bli danslärare
De studerande är välinsatta i problematiken. Tammerforsbon Tanja Kuurola som siktar på en internationell karriär har inte låtit sig avskräckas. Hon har inför nästa läsår redan sökt in till olika danskolor i England, Holland och Sverige och har siktet inställt på att avlägga en examen. Vart vinden sedan för henne återstår att se.
– Dansen är min passion och jag njuter av det. Jag har försökt hitta något annat, men inte lyckats.
I likhet med flera av sina studiekamrater ser hon dansläraryrket som en alternativ möjlighet.
– Det är ett säkrare sätt att få pengar på, säger Emilia Törnblom som studerar sitt andra år på danslinjen i Karis.
Under året som gått har hon fått pröva på att vara lärare vid Soulasmaas dansskola i Hangö, skolan där hon själv en gång började sin danskarriär.
Vappu Joenperä från Tammerfors har sökt in till olika dansutbildningar redan två gånger, men är inte beredd att ge upp.
– Jag tycker också om att arbeta med barn och unga och siktar på att bli danslärare. Jag kom hit till danslinjen för att utveckla mig själv både andligt och fysiskt.
För Helsingforsbon Sofia Kruskopf väntar redan en möjlig studieplats inom musikvetenskap vid Åbo Akademi.
- Jag vet inte ännu vad jag vill göra med mitt liv. Jag läste i fjol reklam om den här skolan och bestämde mig för att ta ett mellanår. Jag tycker om musik, men vill fortsätta dansa, men kanske inte professionellt.
För få dansare
Dansen som konstform värderas inte så högt i Finland, men trots konstartens marginalisering, betonar Favela Vera Ortiz att de föreställningar som görs är kvalitativa. Billigare flygresor under de senaste åren har bidragit till en utökad kontakt med resursrika dansländer som Tyskland, Frankrike och Belgien.
– I mellersta Europa har man en helt annan förståelse för vad en koreograf gör och att dans är konst, säger hon.
Favela Vera Ortiz drar en skarp skiljelinje mellan gymnastikutövande och danskonst och betonar även samspelet på scenen.
– För en god dansare handlar de inte enbart om teknik. Man måste komma över det skedet för att få fram det man önskar, energin, karaktären. Man måste vara starkt fokuserad på att jag är på scenen, men samtidigt på att jag är på scenen tillsammans med den här gruppen.
Det handlar också om tillit. Att dansaren och koreografen kan lita på varandra. Men den aspekten har blivit en black om foten. I Finland är auditionerna få i jämförelse med andra länder. Det beror på att penningresurserna är små och att koreograferna i första hand vänder sig till dansare de redan har erfarenhet av.
- Jag önskar fler auditioner. Det blir lätt tråkigt med så få dansare i ett land, säger Favela Vera Ortiz.
Årets dansverk Zona Temporalis har premiär på onsdag den 11.2 klockan 19.30 på Tryckeriteatern.
Nästa uppvisning är på torsdag den 12.2 klockan 19.30 samt fredag 13.2 klockan 13. Slutligen ger man en uppvisning i Vanda (Urpiaisentie 14) på fredag den 27.2 klockan 18.
Dansverket är fyrtiofem minuter långt och tredelat.