Unga förmågor på Ekenäs filmfest
Finns det liv i en döende stad? Finns det liv i Ekenäs? Det var en av många viktiga frågor som behandlades på filmduken under Ekenäs filmfest.
– I Ekenäs skapas inget nytt. Det måste påverka psyket att all energi går åt till att hålla kvar det gamla, men inte få vara med och skapa någonting nytt, säger filmstuderande Rafael (Rudolf) Donner.
Under veckoslutets filmfest i Ekenäs var det premiärvisning av Rafael Donners fiktiva kortfilm I ensamhetens stad. För tillfället studerar han film och tv på Arcada, och hörde tillsammans med Ekenäsbon Otto Metsämäki till de unga som på lördagen fick vara med om sin egen premiärvisning på kulturhuset Karelia.
– Min film hade till en början arbetsnamnet Frälsningen och den utgår från Ekenäs. Hela stadens berättelse och dess omgivningar har under de senaste åren mest handlat om nedskärningar. Koverhar, BB, Dragsvik..., säger Rafael Donner.
Förändrad filmsyn
Filmen I ensamhetens stad som är knappt tjugo minuter lång var en liten intim och känslosam berättelse med lokala förmågor i huvudrollerna, bland dem Leif Wikström och Tapio Laasonen.
– Hela filmmaskineriet finns i Helsingfors och det mesta filmas där. Det ger lätt en felaktig helhetsbild av dagens samhälle. Jag hoppas att fler skulle våga göra film som utspelar sig på andra platser, till exempel i Ekenäs, säger Donner.
För tillfället är han utbytesstudent i Salzburg där en av målsättningarna förutom filmstudier är att lära sig tyska. Till hans meriter kan räknas dokumentären Barcelona Here We Stand som anknyter till Sydafrika. Den är nominerad för "Kettupalkinto", inom kategorin kortfilmer. Priset delas ut nästa vecka i samband med Jussi-galan.
– Det här är den första filmen någonsin där en studerande från Arcada blivit nominerad, säger Rafael Donner.
I yngre år såg han filmproduktion som ett viktigt verktyg för samhällskritik och samhällsskildring.
– I dag är jag mera sansad. Film kan påverka samhället, men filmen påverkas också av det omgivande samhället. Man kan inte skrika ut saker från filmduken, då lyssnar ingen. Det enda man kan göra är att få människor att lite tänka.
Vackert och svårt
En film som fick det att isa i blodet var Otto Metsämäkis sex minuter långa kortfilm Pleasure som fokuserade på en skoningslös våldtäkt och omgivningens nonchalans. Premiärvisningen väckte starka känslor. "Gud så sjuuukt", hördes en publikröst.
Själv har Metsämäki en avspänd inställning till filmproduktion och delger ett tips till alla som vill lära sig mera.
– Det är bara att gå ut och göra film, till exempel på telefonen. Då utvecklas man.
Under lördagen fick publiken även ta del av premiärvisningen av den självutlämande och berörande dokumentären Att våga livet. Den handlar om en kvinna med bipolär sjukdom och är gjord av Emma Fogelholm och Janna Thorström, som bägge har västnyländsk anknytning. Filmen är en timme lång och utspelar sig delvis i Ekenäs. Den kommer att visas senare på FST.