Hbtq-ungdomar fick egen frizon
Regnbågscaféet i Esbo centrum välkomnar ungdomar från hela södra Finland. Kompisarna Kai Tuominen och Teemu från Kyrkslätt är glada över att ha hittat en frizon där de får visa vilka de är.
Det finns två ingångar till regnbågscaféet i Esbo centrum. En bakdörr för den som ännu inte är säker på sin identitet eller vill offentliggöra den genom att synligt stiga in i ett hbtq-café, och en huvudingång mot tågstationen för den som är redo att stå för vem hen är.
– Vi har inte kommit så långt att alla hbtq-personer vill framhäva vilka de är. Jag överväger ännu vem jag berättar för att jag är homosexuell och har pojkvän, säger Teemu.
Han vill varken ställa upp på bild eller uppträda med sitt efternamn i tidningen.
– Jag jobbar inom servicebranschen och min läggning kan påverka mitt arbete negativt.
Skönt att få vara den man är
På ungdomscaféet behöver han inte skämmas eller hålla tyst om vem han är.
– Jag önskar att det hade funnits ett likadant café i Kyrkslätt när jag växte upp. På landsorter är kretsarna små och därför är det mer ångestfyllt att växa upp, och känna att du är annorlunda, där än i stora städer.
Teemu har tagit med sig kompisen Kai Tuominen till caféet. Också han upplever det som befriande att få vistas på ett ställe där ingen dömer honom.
– Det känns uppfriskande att komma till ett café där heteronormativa förväntningar inte existerar.
Kai har alltid känt sig som en kille, fast han varit instängd i en tjejkropp. Nu står han i kö till hormonbehandling, för att bli den man han känner sig som.
Det är en lång process och sjukhuspersonalen är, som så många andra i samhället, heteronormativt inriktad.
– Jag går igenom många psyktester och får svara på antaganden om att jag som man väl är intresserad av kvinnor. Mitt svar, att jag mer känner sig som en bisexuell man, är inte vad personalen förväntar sig.
Kai önskar, liksom kompisen Teemu, att det funnits ett ställe i hembygden där han hade kunnat vara den han är och få information om transpersoner och könskorrigering.
– Tröskeln att ta sig in till Transstödcentralen i Helsingfors har varit för hög för mig. Att komma hit till caféet känns mycket enklare.
Det ligger lägligt intill tågstationen också.
Caféets många mål
Ett välkomnande vardagsrum är vad regnbågscaféet enligt ungdomsledare Kim Forsman - även han från Kyrkslätt - ska vara.
– Vi har haft drygt trettio personer här bägge lördagar vi varit öppna, vilket tyder på att tröskeln är låg.
Han är medveten om behovet av information som gästerna har och därför har en bokhylla försedd med hbtq-litteratur inrättats i caféet. Biblioteket har bistått med en del av böckerna, en del är donationer. Ännu gapar hyllan rätt tom, men tanken är att utbudet breddas med tiden.
Kim vill också att caféet ska vara ett forum där diskussioner om aktuella hbtq-frågor fritt kan föras. Också på den punkten har man lyckats.
– Diskussionerna har varit livliga. Första lördagen hade vi församlingsrepresentanter på plats och då diskuterade vi hur kyrkan kunde bli bättre på att inkludera sina hbtq-medlemmar.
Ett ämne som både Kai och Teemu vill lyfta upp är människors ingrodda, stereotypa, heteronormativa beteende.
– Varje gång folk frågar mig om jag har flickvän måste jag ta ställning till om jag vill berätta för just den här personen att jag de facto har pojkvän. Fråga i stället en öppen fråga om jag har en partner. Sluta anta saker om folk, säger Teemu.
– Min bildkonstlärare frågade mig om jag har pojkvän och jag frågade henne varför hon inte frågar mig om jag har flickvän i stället. Hon sa att hon inte ville såra mig. Jag undrade om det är okej att såra homosexuella, men inte heterosexuella, säger Kai.
Han poängterar att det dessutom finns många som befinner sig någonstans i gråzonen, och varken kan definiera sitt kön eller sin sexuella identitet. Teemu inflikar att identitet och sexuell läggning dessutom inte alltid hänger ihop.
– Folk tycker att jag som homosexuell borde vara feminin, men jag är en mitt emellan-figur, säger han med ett flin.
Kai och Teemu dricker upp det sista av sitt kaffe och konstaterar innan de går ut genom var sin dörr, Kai på framsidan och Teemu genom bakdörren, att det är bra att caféet är alkohol- och drogfritt.
– Många av mina hbtq-vänner är deprimerade på grund av att de söker sin identitet och då är alkohol eller droger inget för dem, säger Kai.
– Livet som homosexuell är inte ett enda festande, säger Teemu.