De fann ett andhål i tillvaron
Minea Prior studerar till snickare. Linda Boström paddlar på FM-nivå. Däremellan skriver de dikter. Den här hösten premierades de i skrivtävlingen Lilla-Edith med varsitt hedersomnämnande.
– När man paddlar ser man vattnet och omgivningen från ett annat perspektiv, säger Linda Boström.
Sedan fem år tillbaka är hon en inbiten paddlare som tävlar på FM-nivå. Hon ser vissa likheter med diktskrivandet.
– Jag tycker om att vara kryptisk i mina egna dikter. När jag läser dem hittar jag alltid nya infallsvinklar och mina perspektiv växer.
Redan under högstadietiden skrev hon noveller och dikter. I dag är hon aderton år och diktskrivandet utgör ett välbehövligt andhål och en motvikt till de intensiva träningsperioderna som inträffar före tävlingarna. Därtill studerar hon ädelmetall för tredje året vid yrkesinstitutet Axxell i Ekenäs
– Det är skönt att rymma från verkligheten en stund och bara skriva, och inte behöva tänka på att prestera snabbare och bättre hela tiden. Tiden är förstås en bristvara. Skolan tar mycket tid, säger hon.
Starkt flöde
Minea Prior är tjugoåtta år och tvåbarnsmor. Hon utbildar sig till snickare på Axxell, men ser inte tiden som ett direkt hinder för själva skrivandet. Dikterna flödar till hela tiden. Det går i vågor, men i de mest intensiva stunderna kan tio dikter födas inom loppet av tjugo minuter. Det kan ske i snickeriverkstaden eller när Minea Prior är ute och motionerar.
– Jag försöker ha penna och papper med hela tiden. Jag har redan en hel hög med lappar i mina lådor. Det tidskrävande arbetet är att börja renskriva och bearbeta dikterna, säger hon.
Äckligt ärlig
Ingen av kvinnorna är speciellt insatta i lyrikens stormästare. Många av de högt uppsatta finlandssvenska poeterna klingar relativt obekant för dem. Utom en. Minea Prior nämner Claes Andersson, en poet hon känner en speciell samhörighet med.
Under ett tillfälle fick hon möjlighet att åhöra en intervju med poeten på Wasa teater. Claes Andersson fick frågan varför han skriver? Han svarade: för att jag måste. Innan svaret kom hade Minea Prior redan själv i tysthet besvarat frågan för sin egen del. Svaret var identiskt.
– I Claes Anderssons diktning fascineras jag av att han är så äckligt ärlig. Jag har stor respekt för sådana människor och deras texter, säger Minea Prior.
Hon skulle gärna förkovra sig ännu mer i diktläsningen men har ett problem.
– Var ska man börja?
Dikter på nätet
Linda Boström har hittat en speciell källa att ösa ur som inte är den traditionella diktboken, nämligen nätet.
– Det är kanske lite skamligt att säga det, men jag brukar googla på en viss känsla, till exempel ensamhet och på det sättet hitta dikter inom ett visst temaområde. Dagar då det snöar ute och längtan efter att få gå ut och springa är stark, brukar jag söka på ord som till exempel "sommar".
När Linda Boström skriver dikter använder hon alltid pennan. Det är för henne det enda alternativet. Datorn kommer in i ett senare skede och ämnena kan handla om viktiga vägval i livet, om kärlek, men också om de mer dystra stunderna i tillvaron.
– Jag skriver bland annat om död, ensamhet och överlevnad. Det fina med dikter är att de är tolkningsbara, säger Minea Prior.
Förutom dikterna som sprutar ut, skriver hon även sångtexter. Processen är annorlunda.
– När jag skriver sångtexter har jag ofta gitarren med och tonsätter dem samtidigt. Känslan är helt enkelt en annan än när jag skriver dikter. Det känns som om man är mer naken när det handlar om musik.
Chockerande tanke
Poesin är på framfart i samhället. Det tror Minea Prior och nämner den växande estradpoesin som blivit starkt synlig i Raseborg under de senaste åren. Ändå är hon på grund av rädslan för att få kritik, lite tveksam till att själv ställa sig upp och läsa dikter.
– Det skulle kanske vara ett häftigt goal att våga, säger hon efter en stunds begrundan.
Linda Boström har stött på attityder som inte varit enbart positiva när det gäller diktning.
– Jag har kompisar som antytt att man är lite knäpp om man skriver dikter, säger hon.
– Det har jag inte upplevt, kontrar Minea Prior. Kanske är det åldersrelaterat. Tonåringar förväntas vara på ett visst sätt?
Lilla Edith-priset utdelades i Vasa under Edith-Södergransällskapets 30-årsjubileum i september, och var den första tävlingen i sällskapets historia. Grundtanken var att uppmuntra unga människors skrivande. Minea Prior och Linda Boström deltog via en modersmålskurs på Axxell, efter uppmuntran av läraren Katarina Wikström. Tävlingsbidragen skulle vara skrivna i Edith Södergrans anda.
– Det kändes nästan chockerande att tänka sig att lilla jag skulle börja skriva i en så stor legends anda. Jag funderade en stund och bestämde mig för att i stället skriva i enlighet med min egen röst, säger Minea Prior.