Lina föddes på nytt efter olyckan
För fem år sedan föll Lina Falcken i en trappa och fick en hjärnskada. Ur koman vaknade en liten baby som varken kunde tala eller gå. I dag springer hon maraton.
- Mamma
Peggy Falcken vänder sig om där hon står i patientrummet på akutavdelningen i Trondheim Norges Neurocenter och tvättar händerna.
Det går som ett sus genom rummet. Sköterskan hajar till. Nu händer något.
Efter fyra dagar vaknar Lina Falcken upp ur sin koma. Hon är tjugonio år gammal, men färdigheterna är som ett spädbarns.
Hon kan inte gå. Hon kan inte äta. Inte skriva, inte läsa, inte överhuvudtaget göra något av allt det som hon kunde innan hon föll i trappan den ödesdigra dagen strax före jul 2009.
- Mamma. Vittu.
- Vittu. Mamma.
När Lina Falcken vaknar behärskar hon endast två ord. Alla andra ord är borta. Alla finska ord, alla engelska ord.
- Det var som att födas på nytt, säger Lina Falcken.
Allt från början
Läkarna hade borrat i den unga kvinnans huvud för att lätta på trycket som uppstått efter olyckan. Där fanns nu ett talcentrum som till ungefär sjuttio procent var skadat. Prognoserna var ovissa. Nu började kampen. Och någonstans ifrån kom styrkan.
- Jag vet inte varifrån hon fick den, säger Peggy Falcken, utbildad fysioterapeut och även tidigare finländsk landslagstränare för badmintonspelare.
Mamma Peggy insåg att nu väntade en ny uppgift, kanske mer krävande än någonsin.
Steg för steg, stav för stav fick Lina Falcken börja träna att gå. Till en början gick det knaggligt, men för varje dag lite bättre.
Hon lärde sig koka kaffe, handla mat och utföra en massa andra praktiska sysslor som hon glömt bort. Alfabetets bokstäver var okända. De blev presenterade på nytt. Ord för ord. Mening för mening. På samma sätt som ett barn lär sig läsa, knäckte Lina Falcken läskoden. Hon lärde sig forma ord och kunde börja uttrycka känslor igen. Det fanns många av dem.
Myndighetskampen
Olyckan i Norge inträffade en vecka innan det var planerat att Lina Falcken skulle flytta tillbaka till sitt hemland. Försäkringarna var uppsagda och hon kom att hamna mellan två länders byråkrati. Peggy Falcken tog saken i egna händer och beställde på egen bekostnad ambulansflyg från Norge till Finland. På det sättet kom Lina Falcken till Västra Nylands kretssjukhus, till Ekenäs där Peggy Falcken var bosatt. På sjukhuset stannande hon endast några dagar.
Väl hemma startade en intensiv träningsperiod, där talterapi var av största vikt. I Raseborg kunde man erbjuda professionell hjälp efter sex månader, men senare ansåg man sig inte längre ha råd med det. Lina Falcken blev i stället hänvisad till Helsingfors.
Familjen insåg snabbt det omöjliga i att låta en svårt hjärnskadad person som led av en olidlig trötthet, åka till Helsingfors minst tre gånger i veckan. Beslutet som följde var drastiskt, men oundvikligt. Peggy Falcken drog upp sina bopålar och slog ner dem i Kyrkslätt i stället.
Syr klänning
Fräsch och fint. I radhuslägenheten finns ett modernt kök. Lina Falcken ser sig omkring. Innan olyckan inträffade drev hon en inredningsbutik i centrala Ålesund. Hon ritade interiörer och älskade att skapa vackra miljöer. Men det är svårare nu. Ett stråk av vemod och sorg drar över ansiktet. Det är första och enda gången under intervjun.
Lina Falcken vill jobba. Men också på den punkten skiljer sig åsikterna bland beslutsfattarna. I Norge förespråkar man sjukpension, i Finland vill man med beaktande av patientens unga ålder ännu avvakta.
– Jag vill jobba, säger Lina Falcken.
Hon hyser en dröm om att inom en snar framtid kunna börja arbeta, kanske till en början tjugo eller trettio procent. Men var finns ett sådant jobb att finna?
– Allt jag vill göra kräver att man är bra på att kommunicera.
Hon visar bilder på sin telefon av en skiss, ett mönster, tygbitar som ska bli en klänning. Lina Falcken går en kurs i sömnadsteknik och njuter av att få se något vackert växa fram.
För den som inte vet, är det vid första anblicken svårt att se efterdyningarna av skadan. Hon är frisk, fräsch och stark. Orden kommer bara lite långsammare eftersom de ska processas i fyra skeden. Lina Falcken är inte av samma åsikt. I umgänget med nya människor, undviker hon helst att tala.
– Till en början går allt bra, men efter en stund händer det att människor som inte vet börjar rynka pannan och undrar vad det är för en konstig människa som sitter där.
Inte heller med myndighetspersoner går det alltid så bra. Finskan är försvunnen. Det var något som en polisman vid ett tillfälle inte kunde acceptera, med den motiveringen att i Finland talar man finska.
– Det blev reprimander efteråt, säger Peggy Falcken.
Springer maraton
Det kan tyckas som en mörk och tung tillvaro, men i familjen flödar också skratten. Humorn har mycket medvetet tagits in. Målet har varit att till alla pris hålla modet uppe.
Men ibland har det sviktat. Vad gör man när man är full av känslor som man inte kan uttrycka? Jo, man bedövar dem.
– Jag drack vitt vin i mängder, säger Lina Falcken.
En dag insåg hon att det gått för långt. Det gällde att hitta ett konstruktivt alternativ. Samtidigt upptäckte Lina Falcken att hon inte längre kunde serva och spela badminton som hon gjort sedan femårsåldern.
– Jag blev förbannad och tänkte att jag måste hitta på något annat.
Redan 2012 sprang Lina Falcken sitt första maratonlopp. I dag har hon sprungit fyra stycken och ett nytt är under planering.
– Springandet är bra. Jag får endorfiner och är jättepigg när jag kommer tillbaka. När man tränar mycket kan man inte dricka. Det gör träningen värdelös.
Tröttheten finns ständigt på lut. Förmiddagarna går bättre. På eftermiddagen kommer tröttheten, men på natten är det ändå svårt att sova utan tabletter. Det här är ett fenomen som drabbar många personer som fått en hjärnskada. Det gäller att ta var på de pigga stunderna.
Valpen Shani gläfser på golvet. Hon pockar på uppmärksamhet och får den.
– Det jag sörjer mest är att jag inte längre kan bli den jag var, säger Lina Falcken.
I dag är hon en annan. Men det är inte enbart av ondo. Peggy Falcken berättar om den personlighetsförändring som ägt rum. Den tidigare litet självupptagna och aningen kantiga flickan har blivit en person som kan acceptera andras brister.
– Var jag faktiskt sådan tidigare? frågar Lina Falcken.
– Jo!
Ger aldrig upp
Lina Falcken har fötts på nytt. Under det år som följde efter olyckan gick hon igenom samtliga utvecklingsskeden som ett barn går igenom. Först kom treårstrotset, en tid senare åttaårsåldern och några månader senare inföll tonårstiden.
– Ett märkligt fenomen, säger Peggy Falcken och hänvisar till hjärnans mysterier som ännu är relativt outforskade.
Lina Falcken klär på sig pannbandet, löpskorna och fattar Shanis koppel. Hon tänker inte ge upp. Hon har sprungit långt. Inte bara fysiska lopp utan också mentala.
Det gäller att nå sitt mål. Att bli frisk. Att våga spränga gränserna för det omöjliga.
– Läkarna är otroligt förvånade över hur bra det gått, säger Peggy Falcken.
Många nya ord har dykt upp under färden. Men ett viktigt kvarstår.
– Mamma.