Mord och död är inte allt
Deckardrottningen Anna Jansson har i egenskap av sjukskötare suttit vid människors dödsbäddar åtminstone femhundra gånger. På Bokkalaset berättar hon om sitt skrivande.
RASEBORG Spänning är temat för årets Bokkalas. Spänning är också något som deckardrottningen Anna Jansson fokuserar på i sitt skrivande.
Sammanlagt har det hunnit bli hela fyrtio böcker som sålts i miljonexemplar. När den bok hon arbetar med just nu är färdig, kan hon räkna till sjutton deckare. I dessa böcker förekommer kriminalinspektören Maria Wern. Några böcker har även filmatiserats.
Vi talar om en produktion som få kan stoltsera med. Ändå hann Anna Jansson fylla fyrtio innan hon började skriva böcker. Orsaken var ett handikapp som man i dag benämner dyslexi. Redan i tidig ålder hade Anna Jansson svårt med rättstavning, och ännu i vuxen ålder såg bokstäverna b och p och d och q förvillande lika ut. Plötsligt skedde något dramatiskt.
– Allt förändrades när jag fick en dator. På tangentbordet såg bokstäverna B, P, D och Q inte alls lika ut. Med hjälp av rättstavningsprogrammet kunde jag lära mig stava.
Språket är viktigt
Alla de bevarade berättelser som Anna Jansson ruvat på sedan tidig barndom förlöstes nu som genom en störtflod.
– I min barndom på Gotland hade vi ingen tv och vi satt ofta vid brasan om kvällarna och berättade berättelser för varandra. Det lade grunden till ett effektivt berättargrepp. Jag hade en stor skatt av berättelser inom mig och en lust att få berätta dem.
Anna Jansson poängterar en viktig skillnad.
– Det finns massor med människor som kan stava och skriva rätt, men som ändå inte kan berätta.
För ett starkt berättargrepp krävs bra personporträtt. Dessutom lägger Anna Jansson vikt vid oväntade händelser som hjälper till att skapa dynamik i berättelsen. Att skriva deckare är som att lägga ett pussel. En klipsk läsare får gärna under läsningens gång fånga upp de ledtrådar som författaren lagt ut och försöka lista till sig upplösningen.
– Det viktigaste är ändå alltid språket. Jag skriver om mina böcker kanske sju till åtta gånger. Det handlar om musikalitet, rytm, att få fram flyt.
På dödsbädden
Anna Jansson betonar etikfrågornas betydelse när hon skriver. Hur hänger det ihop? Deckare bygger ofta på mord och död.
– Jag söker ofta flera olika infallsvinklar. Gärna utgår jag från utsatta människor, barn och äldre personer som far illa. Det handlar inte om vitt eller svart. Det handlar om både vitt och svart. Mina deckare har inte mord som drivkraft, temat är etik. Varför mördar vi? Varför gör vi varandra illa? De frågorna undersöker jag.
Döden kommer vi ändå inte undan. Ingen av oss. Anna Jansson som tidigare arbetat som onkologisköterska har suttit vid många dödsbäddar. Hon har fått vara med och se sammanlagt femhundra människor dö vid olika tillfällen. Det har gett henne många dyrköpta erfarenheter.
– När man kanske har en månad kvar att leva, är det relationer som blir det viktiga. Inte en enda av dessa döende människor har vid sina sista samtal ångrat att de inte tjänat mera pengar, eller att de inte gjort en bättre karriär. Det man ångrar är ofta att man inte haft mer kontakt med sina barn, att man inte tillät sig att förverkliga sina drömmar. Att man helt enkelt var feg.
Är det faktiskt så enkelt?
– Det är så enkelt att vi inte ens vill ta det till oss. Döden är tabu i vårt samhälle. Vi talar helst inte om lidande och sjukdom. I mina böcker undersöker jag meningen med livet, säger Anna Jansson.
Sverige bär på skuld
Deckargenren har speciellt i Sverige upplevt en stor boom under det senaste decenniet. Vad beror det på? Anna Jansson har i egenskap av deckardrottning funderat mycket på frågan.
– Sverige har levt i fred många hundra år. Vi har inte konfronterats med död och elände som i många andra länder. Vi bär på en skuld som vi försöker bearbeta. Jag tror att ni i Finland har en helt annan beredskap om det skulle uppstå en ny krissituation.
Anna Jansson har inte levt helt ovetande om krigets fasor. En av hennes nära släktingar kom som krigsbarn till Sverige. Det finns också en annan koppling till Finland.
– Jag har en morbror som bor i Ekenäs.