Regissör som blickar tillbaka
Kirsti Petäjäniemi skildrar livet från filmregissör till akvarellist i sin retrospektiva utställning. I framtiden ser hon skrivande.
Under sina 30 år som regissör, dramaturg och redaktör för Yle älskade hon sitt arbete. Hon vågade föreslå det oväntade och fick axla ansvar för produktioner som svällde under arbetets gång.
Men så blev de också ofta rosade och prisbelönta. Till exempel serien Pro Arte Utili, som handlade om finländsk konstindustri, belönades med Jussi-diplom och statspris 1982.
Några delar av serien visas nu i stadshusgalleriet i Hangö som månaden ut är fylld av hennes alster; från tidiga filmer till nya akvarellmålningar.
Det är ett livsverk - om än inte heltäckande - som har samlats ihop.
- Bor: I Hangö.
- Yrke: Pensionerad filmregissör.
- Passion: Akvarellmålning.
- Aktuell med: En retrospektiv utställning, med filmer, akvareller och allehanda texter och urklipp i stadshusgalleriet i Hangö. Utställningen pågår till 30.8.2014.
– Ibland måste man ha inventering av sitt liv. Man måste fråga sig själv vad man har gjort, vart man har rest, och vad vill jag ännu göra, vart vill jag ännu åka?
Kreativiteten revolterade
Hon ställde sig frågorna redan för två år sedan. Det resulterade i att hon förverkligade två undanskuffade drömmar: att åka Hurtigruten och besöka Visby.
– Jag blev pensionerad 2006, men inte min kreativitet. Den revolterade. Jag beslöt byta ut kameran mot pensel och filmen mot papper, säger Petäjäniemi som valt att kalla utställningen för Iakttagelse och tolkning.
Den stora skillnaden mellan att filma och måla är att filmandet är grupparbete medan målandet som process är mer individuellt, även om man kan samlas för till exempel en kurs och måla tillsammans.
Det finns förstås också likheter. Petäjäniemi säger att hon fortsättningsvis beskriver och berättar, men nu i akvareller.
– Jag skildrar inte genom att kopiera verkligheten, utan försöker se djupare, i kärnan.
Från Ateneum till Rundradion
Hon började på Rundradion de sista dagarna det ännu fanns teater-tv. Nu har hon ungefär 200 filmer i bagaget och visar en del på en tv längst bak i stadshusgalleriet.
– De här har filmats med film, inte video som jag avskyr. Jag var den gammalmodiga typen som ville vara med och bestämma vad vi gör och väljer. Då film var så dyrt tänkte man i förväg noga igenom vad man filmade.
Hon beskriver filmen som summan av alla konstformer. I sitt skapande har hon fascinerats speciellt av "förfallets vanskapta diktning". Översvämningar i Österbotten står i fokus i Laulu lakeudelta (Sången från slätten). I Matka ajassa (Resa i tiden) – som också prisbelönades – står slättens övergivna hus i fokus tillsammans med Gösta Ågrens poesi.
Inför det tvådelade personporträttet med poeten läste hon igenom hela hans produktion.
– Den blir bättre efterhand. Personerna han skriver om, familjmedlemmarna, blir en slags arketyper, säger Petäjäniemi.
Målar nu, skriver sen
Hon trivs med pensel i hand, men saknar filmskapandets gemenskap. I framtiden är hon redo att slunga sig in i ett ännu mer individuellt skapande, nämligen skrivande.
Speciellt i fjol målade hon mycket, med just denna pågående utställning i tankarna.
– Man behöver inte göra akvareller så snabbt som många tror. En del verk har jag jobbat på i två veckor, säger Petjäniemi som har bott i Hangö sedan år 2000.
De flesta av hennes akvareller är ganska små. För att någon påpekat detta har hon tryckt upp några förstoringar som ska rytm åt utställningen. Den omfattar också recensioner, intervjuer, allehanda texter och oväntade detaljer ett litet leksaksflygplan.