Betong är mer än en grå massa
Då betongindustrin och formgivare slår sig samman och sticker spaden i smeten tar nya idéer form.
I fjol deltog några finska konstnärer i det internationella evenemanget "Schale und Kern" Formen in Beton som ordnades i tyska Ulm.
I år kom turen genom industrikonstförbundet Ornamo till Finland, och närmare bestämt Älgsjölandet i Ingå skärgård. Området i Barösund är känt för sina ekar, men denna vecka domineras programmet av världens mest använda byggnadsmaterial. Blandningen av stenmaterial av varierande kornstorlek som binds samman av cement och vatten är däremot relativt sparsamt använd i konstvärlden.
Utgångspunkten då jag åker med ut till Älgsjö är att betongföretaget Rudus håller i trådarna.
- Tid och plats: Vecka 33 i Älgsjölandet i Barösund.
- Arrangör: Industrikonstförbundet Ornamo och tyska motsvarigheten.
- Finansiärer: Rudus Oy, Finnsementti Oy, Parma Oy och finska betongindustrins centralorganisations stiftelse (SBK).
- Deltagare: Fem tyska och fem finska noga utvalda yrkeskonstnärer, samt handledare.
- Konstnärerna är: Heide Nonnenmacher, Amai Unrath-Ruof, Elisa Stützle-Siegsmund, Annette Schwarte, Alkie Osterland, Tero Annanolli, Elina Helenius, Renata Jakovleff, Tiia Matikainen, Mikko Rikala.
Företagets utvecklingsdirektör Pentti Lumme har nämligen i 15 år sysslat med betongskulpturer, och hade kontakter med Älgsjö. Han ser symposiets uppdrag som att utveckla och förbättra betongvärlden.
– Med god tur utvecklas här även produkter till industrin. Vad allt detta ger visar sig senare, säger Lumme.
Han lyfter fram betongens fördelar: Den kan pigmentfärgas, men också behandlas så att stenkornen (vars färg kan väljas) framträder tydligt på ytan, och vad gäller former finns det gränslösa möjligheter.
Möte med fräscha ögon
Som förberedelse läser jag om Theo van Doesburg, hans manifest som på 1930-talet satte i gång en rörelse för betongkonst fri från allt sentimentalt, spirituellt, politiskt och avbildande. Geometri och matematiska formler skulle vara ingången till skapande av verk som endast betydde någonting i sig. De skulle vara bortom det abstrakta, en väldigt ingenjörsaktig syn på konst.
På symposiet som pågår denna vecka är allt sådant okänt eller irrelevant. Tyska och finska formgivare, konstnärer och arkitekter bekantar sig nyfiket med betong och låter materialet möta det egna skapandet.
Ingen av dem är betongexpert. De närmar sig ämnet ur olika perspektiv; glas-, textil- och keramikkonst samt arkitektur.
– Med betong kan jag skapa nya versioner av mina tidigare verk, för utomhusbruk. Det blir varken bättre eller sämre med betong, endast annorlunda, säger keramikern Elisa Stützle-Siegsmund.
Ytan kan göras vacker
Hon har sett härliga exempel på hur fasader med betong kan vara vackra. I kombination med konst blir det mer än betongklumpar till höghus.
– Här i Finland är det ändå ganska modernt. Byggnadsfasader i betong kan se väldigt olika och fina ut, säger verkstadens andra tyska keramiker, Annette Schwarte som jobbar med ytstrukturer, kollage och kontraster mellan lent och grovt.
Hon gillar betongens enkla krav. Torkningen kräver tid, ungefär ett dygn för de aktuella konstverken, men inga maskiner behövs.
Kan kombineras med glas
Glaskonstnär Alkie Osterland i bordet bredvid söker en betong med rätt färg och smidighet för hennes konstnärliga syfte. För ytstrukturen testar hon olika ämnen som förlångsammar torkningen, exempelvis vanligt socker.
– Jag prövar olika recept helt enkelt, och kombinerar betong och glas, säger hon och visar ett betongverk med tre olika långa rader med femlagrigt sammansmält fönsterglas som blir mörkgrönare ovanifrån ju längre de är.
Glas ses ofta som någonting skört, som kan slås sönder mot till exempel just hård betong. Som skapande material beskriver Osterland anmärkningsvärt nog tvärtom glas som hårt och betong som mjukt.
En personlig reflexion:
En viss tvetydighet
Vem än jag vänder mig till på betongsymposiet i Ingå skärgård är allting idel positivt och betongens potential betonas med leenden.
En smula cyniskt tål sägas att det inte är helt konstigt att alla är nöjda och ser möjligheter. Tio utvalda konstnärer får ju tillbringa en lyxig vecka i vacker skärgårdsmiljö och arbeta fritt så länge det är med betong.
Jag känner mig kluven. Å ena sidan känns det här som smart profilering av betongindustrin. Speciellt Rudus kan behöva visa nya sidor då den planerade rekordstora marktäkten stöter på motstånd i Ingå. Och de sticker inte under stol med att de söker egna fördelar av detta nätverksbyggande.
Å andra sidan är det konstnätligt genuint intressant då konstutövare samlas med fria händer kring ett givet material.
Pentti Lumme, Rudus utvecklingsdirektör och handledare på symposiet, konstaterar i varje fall träffande att inramningen passar konstnärliga innovationer bättre än forskning i laboratorium.