En osannolik midsommarnatt i Snappertuna
Berusningen tilltar i den ljuva natten. Raseborgs sommarteater förpassar i år Shakespeares trolska saga En midsommarnattsdröm till en hetsig finlandssvensk överklassmiljö.
För att inför den stundande helgen kunna erbjuda VN:s läsare en alternativ midsommarupplevelse, fick jag en unik chans att närvara vid en av tre generalrepetitioner inför dagens premiär. En slutrepetition medger förstås inte en allt igenom rättrogen värdering. Avsaknaden av en talrik publik gör också att den finstämda kollektiva upplevelse som premiärerna brukar bjuda på förstås uteblir. På tisdagskvällen verkar det mesta ändå sitta där det skall och regissören är påfallande lugn.
Utmanande koncept
Det är kallt, mycket kallt, men det hindrar inte det entusiasmerande gänget från att med berusande frenesi ta sig an alla invecklingar som sker i de parallella verkligheterna som är tidstypiska för Shakespeares klassiker En midsommarnattsdröm. I det här fallet sker det utifrån en trippelhandling som presenteras i skikt som först verkar oförenliga. Det handlar om olika tids- språk och verklighetslager.
I slutet av akt två sker ändå det man väntat på under den mer utdragna och den här kvällen lite ojämna första akten. Olösliga vätskor som legat i skikt på varandra, löser upp sig och de olika världarna förenas till en dryck som innehåller både sötma, fräschör och bitterhet i olika doser.
Kärleksproblematiken upphör, älskogsdropparna hamnar rätt och "folk börjar älska rätt människor igen". "Det går inte att stoppa kärleken". Det här är pjäsens grundstory, men regissören och manusförfattaren Bobo Lundén har valt att varken göra det lätt för sig själv eller publiken genom att införa betydligt fler aspekter. Det blir många saker att hålla reda på och ta ställning till.
Fel språk
Förutom den fiktiva skogsvärlden befolkad av ett tiotal övernaturliga, sinnliga alver, tidvis dansande och sjungande, finns här en starkt karikerad värld som parodierar på de främsta fördomarna om finlandssvenskarna. De yttre markörerna är övertydliga. Ankdammen, seglarskor, golf och en modern Theseus, en rik krösus Herr Pipping som spelas på ett övertygande sätt av Peppe Krook och framstår som en person som är förvillande lik en viss förmögen finlandssvensk överklassprofil.
Problemet i sammanhanget är brorsdottern Hermia (Josefine Fri) som inte vill godta fader Egeus (Kennet Lindholm) förslag på make, en vattenkammad och skräddarsydd Demetrius (Oscar Nyholm). Hon är i stället passionerat förälskad i Lysander (Christer Romberg) som har ett stort oförlåtligt fel: han talar finska. Det gör han faktiskt genomgående i hela pjäsen, vilket är ett nytt inslag på Raseborgscenen. Få har väl tidigare hört någon av Eva Dahlgrens låtar i finsk översättning.
Till det här kan tillfogas ytterligare ett skikt i handlingen. Den rike Herr Pipping som har vissa äktenskapliga problem med sin hustru Hippolyta (Katti Riski) har beställt en specialgjord pjäs av Raseborgs sommarteater. Nu träder ett antal bekantingar in på scenen för att ta sig an utmaningen och de spelar faktiskt inga mindre än sig själva. De är Kåre Collin, Tommy Haakana, Dan Idman, Tapio Laasonen och Kim Snygg. Inledningsvis känns de rätt långa scenerna där de parodierar på sig själv och alla florerande fördomar kring sommarteatern bara lite för mycket. För en oinvigd besökare kanske också lite inåtvärmande, men i slutet blir också det riktigt roligt och skrattgarantin som utlovats uppfylls.
Motbjudande åsna
Pjäsen innehåller egentligen två radarpar. Förutom den beskäftiga Hermia och coola Lysander där speciellt Christer Romberg ger helheten ett klart lyft genom sin chosefria hållning och säkra musikalitet, finns alvkungen Oberon (Christoffer Westerlund) och hans åtråvärda kärlek Titania (Emma-Sara Raunio). Den senare välsjungande och som helhet utgör de ett samspelt par när allting till slut landar i någon form av harmoni när sommarnattens förtrollning bryts.
Till helheten kan ännu fogas den olyckligt förälskade och samtidigt starkt känslosamma sköna Helena (Jennifer Karlsson) samt Puck, spelad på ett vigulant sätt av Jan Karell. Mer skall inte avslöjas.
Obemärkt passerar inte heller Tapio Laasonen i rollen som uppvaktad åsna. Hans beklämmande gestalt och växande åtrå är läbbig och hela framtoningen känns på riktigt motbjudande. Alverna och Alvkungens tre CIA:s finns ständigt med i bakgrunden och tillför helheten välbehövlig balans och stämning. Scenografin är enkelt hållen, kostymerna rätt lågmälda.
Frågor väcks
Musiken är det som bär pjäsen framåt. En salig blandning av välkända slagdängor, svenska schlager och annat välbekant sound som blandas till ett potpurri där låtarna delvis framträder fragmentariskt, men så att texterna implementeras innehållsmässigt i dialogen. Det blir en sann musikalisk nostalgiresa i tid och rum.
För publiken finns det många övergripande frågor att fundera på när dammet lagt sig och den översinnliga och vilda jakten stillnat av. Ja, fasanjakt i Snappertuna inte att förglömma. Det handlar inte direkt om brister i pjäsen, utan snarare om övergripande frågeställningar som väcks efteråt.
Var går gränsen för fungerande parodi och pinsamhet när en minoritetsgrupp raljerar med sig själv? Kan man över huvud taget ha lämplig distans? Hur skall man gå tillväga för att parodin skall leda till nya tankebanor och upptäckter som inte bara blir plattityder som bidrar till att florerande fördomar ytterligare stärks?
Blir en pjäs, en skola, ett samhälle, en nation på riktigt tvåspråkig bara för att man säkerställer att repliker uttalas i lämpliga doser på bägge språk. Eller baserar sig identiteten och en äkta samhörighet på något betydligt djupare som inte låter sig fångas enbart i ord? Det finns mycket att fundera på i självspeglingens ljus.
- Scen: Raseborgs sommarteater.
- Manus & regi: Bobo Lundén.
- Kapellmästare: Teddy Granroth, (med musikerna Emilia Granlund, Ingemar Mattsson, Alexander Nissfolk).
- Scenografi: Petri Horttana.
- Koreografi: Catrine Krusberg.
- Kostym: Anna Idman, Carin Knape.
- På scenen: Kåre Collin, Jenny Eliasson, Josefine Fri, Emilia Gustafsson, Tommy Haakana, Dan Idman, Jan Karell, Jennifer Karlsson, Peppe Krook, Catrine Krusberg, Emma Kullberg, Tapio Laasonen, Kenneth Lindholm, Jessica Lökström, Vilhelm Nurmi, Oscar Nyholm, Martin Paul, Emma-Sara Raunio, Katti Riski, Christer Romberg, Kim Snygg, Filip Werthmann, Christoffer Westerlund.
- Föreställningar: onsdag, torsdag, lördag, söndag fram till den 27 juli (inga föreställningar 19–20 juli).