När unga tröttnar på rå sexjargong
- I vårt samhälle håller vi alla på att bli kunder, sa regissören Michaela Granit.Hon deltog i en debatt om människohandel på Hangö teaterfestival med bland andra Finlands minoritetsombudsman Eva Biaudet.
- Det finns inte ord!
En kvinna staplar ut från Kulturmagasinet i Hangö efter att ha sett pjäsen Kvinna till salu.
Det finns ingen luft att andas känns det som. Solljuset känns plötsligt penetrerande. Man är matt, uttömd. Så mycket våld, kuvande, maktmissbruk som ämnet synliggör. Det handlar om mycket mer än enbart sex. Inte visste man. Nej, inte visste man.
Gick till polisen
Några minuter senare följde en allmän debatt under rubriken Köpa/sälja sex-diskussion om trafficking där Eva Biaudet, regissören Michaela Granit och skådespelarna Anna Hultin och Niklas Åkerfelt diskuterade det moderna samhällets slavhandel under ledning av moderator Patrick Henriksen.
Före det presenterade Orionteatern från Stockholm projektet Dream Business.
- Allting började efter en resa till Ryssland. Jag åkte till en landsortskola och upptäckte att där bara gick pojkar. Flickorna var hemma. Jag hittade ett identifieringsobjekt och ville göra något mer än en föreställning, sade Michaela Granit.
Det hela utmynnade i ett konstnärligt forskningsprojekt som pågått i två år.
- Vi började baklänges, med texten. Sedan samtalade vi med polisen och ungdomar, bland annat kring frågan vad det är att bli avhumaniserad. Ungdomarna fick göra egna filmer. Vi försökte helt enkelt föra problematiken närmare. Vi lever i ett samhälle där vi alla håller på att bli kunder. Vi säljer tankar och oss själva. Efteråt ha flera ungdomar till och med startat egna aktivistgrupper, fortsatte Michaela Granit.
Den finlandssvenska skådespelaren Linda Zilliacus kopplades in tidigt.
- Jag fick börja hos polisen. Det var ett annorlunda grepp för mig som skådespelare.
Rå sexjargong
Människohandel, prostitution. Handlar det om valfrihet eller inte? Eva Biaudets åsikt stod klar.
- Det här tar aldrig slut om vi inte påverkar och riktar åtgärder mot dem som har det fria valet. Det är alla de som köper sex. Det skulle överlag vara fruktansvärt viktigt att också få män att prata med varandra om det här. Det är männen som köper sex. Det finns alltså en könsgrej här även om inte alla män köper sex.
Attitydfostran eller lagar?
- Det hjälper inte med enbart lagstiftningar om man inte lär sig känna igen fenomenet som är mycket likartat i alla länder. Fortfarande har vi en situation där vi missar det mesta. I Finland där vi i grunden tror att alla har ett lika värde, har vi synnerligen svårt att ta till oss att det också sker här. Vi avhumaniseras, sade Eva Biaudet.
- En fråga som alltid dyker upp efter pjäsen är: vad kan vi göra åt saken? Svaret är att vi måste våga och orka göra oss obekväma och diskutera ämnet. Inte bara i skolor utan också hemma, sade Niklas Åkerfelt.
Med pjäsen Kvinna till salu som varit en ögonöppnare för många följer alltid en diskussion.
- Många har kommit fram efteråt och sagt att det inte haft någon aning om vilket stort problem det här är, sade skådespelaren Anna Hultin.
Själv har hon fått uppleva hur högstadieelever i Helsingfors själv uppmanat sin lärare att beställa pjäsen till skolan, trots att den främst varit ämnad för gymnasieelever.
- De var helt enkelt trötta på den råa sexistiska jargongen som de upplevt bland pojkarna.
Anna Hultin och tangerade också existensen av datorspel som går ut på att man kan köpa horor på nätet.
- Det är inte bara 18-åringar som spelar dem, påminde hon.
Tvinga dig på
Någon i publiken tangerar ett stort övergripande problem som hon uppfattat att finns.
- Vad är det för rim och reson i det att man under stora internationella idrottsevenemang ordnar bordeller som erbjuder sextjänster?
En annan i publiken betonade vikten av stora synliga satsningar när det gäller attitydfostran.
- Man borde få till exempel fotbolls-VM med och säga att människohandel inte är okej.
Skådespelaren Tobias Zilliacus betonade teaterns styrka i sammanhanget.
- Med de här frågorna är det viktigt att tvinga sig på, även om jag annars inte tycker att teatern skall tvinga sig på någon. Teaterns styrka är att man finns i rummet och måste konfronteras med det man ser. Det är svårare att gå ur en salong än att lägga ifrån sig en tidningsartikel, sade han.